Gud är den som verkar i oss, både i VILJA och GÄRNING? Fil. 2:13
Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda VILJA skall ske (Fil. 2:13)
Paulus talar till den kristna församlingen i Filippi, och när han ser deras goda arbete förklarar han för dem att det är Gud som verkar i dem. Det sker absolut inte utan deras egna samtycke och inblandning, för det är vi själva som måste söka Gud och hans vilja genom att hålla kontakten med honom i böner, bibelstudier och lovsång. Om ett genuint intresse finns där från vår sida så öppnas våra hjärtan så att den helige Ande kan verka i våra liv och vi kan få uppslag och idéer hur vi ska kunna gå framåt för att sprida Guds ord till ännu fler. Vi måste anpassa våra liv efter hans vilja, och det kan inte ske om vi har ett svalt intresse för Gud och att sprida hans evangelium. Vi kan inte veta vilken riktning vi ska gå om vi inte ödmjukt söker hans ledning och vandrar på den väg som han vill att vi ska gå.
Det finns kristna som tar denna vers ur sitt sammanhang för att försöka bevisa att Gud är den som gör precis ALLT i våra liv, såsom att åstadkomma tro för oss, åstadkomma omvändelse för oss, och även producera goda gärningar för oss – helt utan vår egen inblandning. Men om Gud är den som är ansvarig för att vi producerar goda gärningar och även ser till att så sker, hur kommer det sig då att vi misslyckas ibland och INTE gör goda gärningar utan snarare syndar? Kan vi då tryggt anklaga Gud för våra synder och anta att han helt enkelt inte VILL att vi alltid ska bära god frukt? Om ansvaret är Guds så resulterar det i att han antingen misslyckas med oss ibland, eller att han helt enkelt vill att vi ska visa dålig frukt. Låt oss säga att en person inte blir frälst förrän vid 40 års ålder. Betyder det att Gud inte ville att denna person skulle bli frälst tidigare? Vill verkligen Gud att människor ska vara syndare några år innan han tycker att det är nog och sedan öppnar deras ögon för att omvandla dem och göra dem till goda och fruktbärande kristna? Sanningen är att om det hängde på Gud så skulle han se till att vi alla bar god frukt dygnet runt och aldrig syndade en enda gång, men nu vill han hellre att vi ska använda vår fria vilja.
Jesus säger i Joh. 15 att vi inte kan göra någonting om vi inte är i vinstocken (som är Jesus). Han varnar sina lärljungar och oss alla, och menar att VI måste se till att vara i vinstocken. Jesus tänker inte göra det åt oss, för då hade han inte behövt spendera tid på att varna oss och mana oss till lydnad. Paulus säger i princip samma sak i Fil. 2:13 – att utan Jesus så kan vi ingenting göra. VI måste se till att vara i vinstocken för att bära god frukt och utanför vinstocken kan detta inte hända. Notera alla OM nedan:
John 15:4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. OM någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 OM någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 OM ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.10 OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.
Sammanhanget av Fil. 2:13
Versen precis innan v. 13 är v. 12 som visar att Paulus anser att filipperna alltid varit LYDIGA, och att de bör fortsätta att arbeta med fruktan och bävan på sin FRÄLSNING. Varför ska vi arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning om Gud är den som ansvarar för och orsakar både vilja och gärningar i oss? Det är snarare så att VI måste se till att låta de goda gärningarna ske i våra liv genom att vara I JESUS KRISTUS, och då kan vi brukas för det som Gud avsedde oss för. Vi måste vara villiga att söka hans vilja och låta oss omformas till den.
Fil. 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit LYDIGA, så ARBETA MED FRUKTAN OCH BÄVAN PÅ ER FRÄLSNING, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.
Paulus börjar Fil. 2 genom att säga att OM vi har tröst hos Jesus och gemenskap i Anden, och OM medkänsla och barmhärtighet betyder något (det är alltså upp till oss och vårt ansvar) så kan det leda till att vi har samma sinnelag som andra kristna och t o m som Jesus själv. Paulus varnar filipperna (och oss alla) att inte vara självupptagna och stolta, utan snarare ödmjuka och tänka på andras bästa. Om det är Gud som fixar allt detta åt oss så vore Paulus alla varningar och råd helt överflödiga, för vad händer om vi INTE väljer att följa Paulus råd? Det finns många kristna som föredrar att vara ljumma, och då vet vi att Gud spyr oss ur sin mun. (Men det finns en väg ut eftersom vi kan förvandlas och bli aktiva kristna med omskurna hjärtan!)
Fil. 2:1 OM ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, OM medkänsla och barmhärtighet betyder något, 2 gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. 3 Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. 5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
Fil. 2:6-11 innehåller det berömda sammanhanget om Jesus gudomlighet och varför han blev människa,men det är inte temat här så vi går vidare:
Fil. 2:14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15SÅ ATT ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen,16NÄR NI HÅLLER FAST VID LIVETS ORD. DÅ kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.
För att kunna bli fläckfria och RENA så råder Paulus filipperna att göra allt utan att klaga. Filipperna hade förstås redan omvänt sig sedan tidigare och blivit pånyttfödda (blivit renade från sina tidigare synder), men sen gäller det att fortsätta på den rätta vägen. För att fortsätta att vara Guds oskyldiga barn måste vi se till att vi också lever oskyldigt och rent, för vi kan verkligen inte peka på Jesus och mena att det räcker att HAN levt rättfärdigt åt oss. Det är tänkt att vi ska lyda som stjärnor i världen, och det kan vi inte om vi lever i mörkret och visar onda gärningar. Vi måste alltså hålla fast vid livets ord, säger Paulus, och det är ingenting som Gud gör åt oss. Ansvaret är vårt, men vi har också fått en mäktig hjälp tack vare den helige Ande. Paulus menar att han (och vi andra) riskerar att arbeta förgäves om de som man predikat och arbetat för väljer att gå en annan väg, men vi ska självfallet fortsätta att sprida Guds ord både till höger och vänster och lägga vårt krut där vi tror det finns chans till omvändelse. Visst händer det ibland att det inte blir någon växt trots att man kämpat., men då har vi i alla fall gjort vårt bästa.
