KATOLSK /KATOLIK – ursprung och betydelse. Hur länge har den katolska kyrkan funnits?
Ursprunget för ordet “katolsk” och “katolik”
Vi kan faktiskt hitta ursprunget för den katolska kyrkan i Bibeln, men ordets innebörd syftar där INTE på den katolska kyrkan som vi känner till den idag, utan begreppet syftar på HELA DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN och Kristi kropp. Alltså – alla kristna människor som bekänner sig till Jesus Kristus, oavsett församlingstillhörighet.
Apg. 9:31 Församlingen hade nu lugn och ro I HELA Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
Apg. 9:31 Then had the churches rest THROUGHOUT ALL Judaea and Galilee and Samaria, and were edified; and walking in the fear of the Lord, and in the comfort of the Holy Ghost, were multiplied. (KJV)
Ordet “katolsk” finns inte i bibeln. Orden “i” och “hela” i Apg. 9:31 kommer från de grekiska orden KATA (Strong’s 2596 -från, enligt) och HOLOS (Strong’s 3650 – hela, universell, allmännelig, heltäckande) som ihop blir “KATA HOLOS”, vilket är grunden för ordvalet KATOLIK. När man ville trycka på betydelsen “UNIVERSELL”, och “ALLA (kristna) ÖVERALLT“, så kunde dessa två ord (preposition och adjektiv) användas ihop för att förmedla detta. Vi kan läsa om de första kristna församlingarna främst i Apostlagärningarna, och där samlades man främst i varandras hem eller i andra lokaler som kunde rymma ett stort antal människor. Dessa grupperingar av kristna var våra första “kyrkor”, eftersom “kyrka” (ecclesia) syftar på en grupp personer som samlas för en kristen gemenskap.
Orden “kata” och “holos” har förstås inte kombinerats till “katolik” från första början, utan kombinationen kom förmodligen till per automatik när man så småningom kände att man ville ha ett begrepp inte bara för “Levi och Marias husförsamling”, eller “alla kristna i Efesos”, utan för alla kristna församlingar i hela världen (som inledningsvis sträckte sig till Medelhavsområdet) som en enda universell enhet. Ordet “kristna” är inte tillräckligt detaljerat, eftersom det skulle kunna handla om troende personer som inte är anslutna till någon husgrupp/kristen gemenskap (kyrka) med pastorer/äldre som officiella överhuvud.
Många katoliker lägger mycket krut på Ignatius ordval “katolik” i sitt brev till Smyrnierna, kap. 8, men det är en osäker grund med tanke på ovan, ryktena om att några av hans brev inte är autentiska, samt att det han skriver går emot läror inom den Romersk-katolska kyrkan. Ignatius lärde aldrig ut att det skulle finnas en “biskop” över alla kyrkor (och att den ledaren dessutom måste leva i celibat). Alla kristna församlingar som står på Bibelns och apostlarnas grund skulle kunna kalla sig “kata-holos kyrkan”. Ingen specifik kristen kyrkoförsamling kan ta sig ensamrätt till Ignatius benämning i sitt brev, och utesluta andra kristna kyrkoförsamlingar. Vi får inte låta lura oss av att en viss kyrkogren använder sig av det namnet (katolik) och inga andra. Apostlarna använde sig av begreppet “Guds hus”, när de syftade på hela Kristi kropp/alla kristna (Apg. 20:28, 1 Cor. 10:32, 1 Tim. 3:5, etc). Om den Romersk-Katolska kyrkan hade velat koppla den kyrka som apostlarna syftade på till sin egen, så hade “Guds hus” varit ett bättre alternativ med tanke på att det nämns 11 gånger i NT och syftar på de kristna församlingarna.
Om man ser till historien så ser vi (mycket tack vare dokumentation från kyrkomöten) att den katolska kyrkan i Rom var en kyrka (kristen gemenskap) bland andra, och att den INTE hade ansvar för mer än sin egen kyrkoförsamling, eftersom varje kyrka var självständig och jämbördig med andra. På den tiden var det ingen kyrka som stod över en annan kyrka, till skillnad mot situationen som vi har idag där den Katolska kyrkan ses som helt separat från andra kyrkor, och där just den katolska kyrkan i Rom befinner sig överst i hierarkin – eftersom påven i den Romersk-katolska kyrkan är överhuvud för alla katolska kyrkor i hela världen. Vi har alltså avvikit stort från ursprunget av de kristna församlingarna, och idag har stor vikt lagts på en enda kristen församling – som anses vara den kyrka som grundar sig på sanningarnas sanning och som det är tänkt att man ska sätta all sin tillit till.
Att det funnits en “Biskop” i Rom sedan en väldigt lång tid tillbaka är inte detsamma som att denna biskop varit överhuvud för alla andra kyrkor. Det har funnits biskopar även på andra ställen, såsom på Cypern, i Afrika och i Turkiet, och de var jämbördiga med biskopen i Rom och hade ansvar för sina egna områden. Exempelvis var Cyprian biskop i Kartago mellan 248-258 E Kr, och även om han ibland agerade som huvudtalare för flera biskopar inom det Nordafrikanska området (som han regelbundet träffade för att resonera kring olika frågor och för att komma fram till en gemensam ståndpunkt) så var han inte högre i rang än dem, och inte heller vad gäller andra biskopar i andra geografiska områden. Vi kan läsa i ett av Cyprians brev (till biskop Stefanus i Rom som verkar ha varit lite osympatisk) att han ansåg att varje kyrkoförsamling hade eget ansvar och bedöms direkt av Gud.
“For neither does any of us set himself up as a bishop of bishops, nor by tyrannical terror does any compel his colleague to the necessity of obedience; since every bishop, according to the allowance of his liberty and power, has his own proper right of judgment, and can no more be judged by another than he himself can judge another.” /Cyprian, Kyrkomöte i Kartago 256
Vi kan också läsa om Meletius (biskop i Lycopolis i norra Egypten), som i början på 300-talet insatte två präster i en annan biskops ansvarsområde (i Alexandria), och detta förfarande orsakade en del konflikter. Visserligen så grundade sig Meletius beslut på att ett flertal biskopar var fängslade och därför inte kunde utöva sina ämbeten som biskopar, men han borde ändå ha kontaktat biskop Peter i Alexandria (även om han tillfälligt var frånvarande), i stället för att agera själv och riva upp Petrus beslut. Denna typ av konflikt var en av punkterna för stormötet i Nicea år 325 (där de två större huvudpunkterna var Arius nya lära om att Jesus var skapad, samt frågan om firandet av Påsken).
Mötet (konciliet) i Nicea visar oss att 1) varje kyrkoprovins var självständig och hade ansvar endast för sitt eget område, 2) ingen kyrkoprovins stod över en annan provins (med undantag för några småprovinser som låg under en större provins i samma område) 3) “katolsk” syftade på alla kristna kyrkoförsamlingar universellt i alla provinser i hela det romerska riket. M a o, alla kyrkor – som ju vilar på en kristen grund. Det handlade således inte om endast en typ av kyrka (kristen gemenskap), utan om ALLA officiella kyrkor/kristna gemenskaper (alla som hade församlingsledare).
Historikern Hefele hänvisar till sitautionen med Meletius som grunden till Canon 4 (Bestämmelse nr 4) “Meletius was probably the occasion of this canon. It may be remembered that he had nominated bishops without the concurrence of the other bishops of the province, and without the approval of the metropolitan of Alexandria, and had thus occasioned a schism. This canon was intended to prevent the recurrence of such abuses.”
“Canon 4 The bishop shall be appointed by all (the bishops) of the eparchy (province); if that is not possible on account of pressing necessity, or on account of the length of journeys, three (bishops) at the least shall meet, and proceed to the imposition of hands (consecration) with the permission of those absent in writing. The confirmation of what has been done belongs by right, in each eparchy, to the metropolitan.”
“Canon 5 As regards the excommunicated, the sentence passed by the bishops of each province shall have the force of law, in conformity with the canon which says: He who has been excommunicated by some should not be admitted by others. Care must, however, be taken to see that the bishop has not passed this sentence of excommunication from narrow-mindedness, from a love of contradiction, or from some feeling of hatred. In order that such an examination may take place, it has appeared good to order that in each province a synod shall be held twice a year, composed of all the bishops of the province: they will make all necessary inquiries that each may see that the sentence of excommunication has been justly passed on account of some determined disobedience, and until the assembly of bishops may be pleased to pronounce a milder judgment on them. These synods are to be held, the one before Lent, in order that, having put away all low-mindedness, we may present a pure offering to God, and the second in the autumn.”
Att kyrkan just i Rom till slut fick en sådan stor makt över andra kyrkor kan delvis ha berott på att länder såsom Tunisien, Turkiet, Spanien, osv, fick ett starkt muslimskt inflytande och därmed så kunde inte kyrkorna utöva sina ämbeten som tidigare. Italien råkade inte ut för muslimskt inflytande.
Om man kommer fram till olika Bibeltolkningar – vem har då rätt?
Det finns många katoliker som inte litar på sin egen förmåga att förstå skriften, utan de lägger “plikttroget” all sin tillit på katolska överhuvuden och låter sig korrigeras av dem. Bibeln säger å andra sidan att vi ska låta oss bli korrigerade av SKRIFTEN i stället för människor, eftersom människor kan ha fel – till skillnad mot Guds ord. Då frågar sig många katoliker “Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter? Vem är det då som har rätt?” Bibeln kan förklara sig själv, och den är skriven för vår skull så att vi ska kunna förstå den. I korthet kan man säga att om det står “elefant” så betyder det “elefant”, såvida inte kontexten säger något annat. Vi ska noga läsa det direkta sammanhanget, och vi ska noga jämföra med resten av skriften så att vi förstår det som ska förmedlas. Men många katoliker är inte vana vid att förlita sig på sin egen förmåga, och känner sig trygga med att lägga allting i händerna på ett katolskt överhuvud. Visserligen så tror många katoliker att de visst kan läsa Bibeln på eget bevåg och även att de kan förstå den, men OM de hamnar i bryderier och kommer fram till olika ståndpunkter jämfört med andra, så menar de att det är de katolska överhuvudena som ska lägga allting tillrätta. Det kan ju kännas tryggt att förlita sig på andra som man menar är sanna gudsmänniskor, men det gäller att tänka på vilka beslut man själv tagit för att komma fram till en sådan riskfylld ståndpunkt. Katoliker måste själva göra följande beslut på egen hand:
1) De väljer själva vilken Kyrka som de vill ansluta sig till. De har alltså valt den Romersk-katolska kyrkan, och det är deras eget självständiga beslut. Det är möjligt att de tagit beslutet att tillhöra den Katolska kyrkan eftersom denna Kyrka själv menar sig vara den enda sanna Kyrkan, men själva avgörandet huruvida detta är sant eller inte tas av den som väljer att ansluta sig till den kyrkan. Det är alltså ett MYCKET stort beslut att bestämma att en viss Kyrka ensamt förmedlar sanningen, men detta stora beslut menar sig alltså katoliker att de självständigt kan ta.
2) De väljer själva att förlita sig på överhuvudena inom den katolska kyrkan som kan tolka skriften åt dem.
Detta betyder att en katolik inte vågar lita helt på sina egna tolkningar vad gäller skriften, MEN samma katolik har inga problem att välja ut ANDRA personer som ska tolka skriften åt honom. Hur kan det vara hur lätt som helst för gemene man att välja både KYRKA och LÄRARE som ska tolka skriften åt oss, medan det är jätteknepigt att förstå Bibeln på egen hand trots att texten är lättförståelig? I stället för att fråga ““Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter? Vem är det då som har rätt?” så skulle katolikerna kunna fundera på frågan “Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter angående vilken kyrka och vilka skrifttolkare vi ska välja? Vem är det då som har rätt?“. För alla människor väljer inte den katolska kyrkan som den enda sanna Kyrkan, och ser inte dess överhuvuden som de enda som kan tolka Bibeln på rätt sätt.
Detta betyder att vi förstås inte kan välja “den enda sanna Kyrkan” baserat på vad Kyrkan själv säger, för alla kyrkor menar väl att de är baserade på sanningen? Alltså är lösningen att vi agerar som Bibeln själv säger att vi ska agera, nämligen att jämföra kyrkor och lärare med BIBELN. Vi ska inte säga “men vi kan inte vara säkra på att vi tolkar Bibeln rätt”, för om man är så modig och självsäker när det gäller att välja både KYRKA och BIBELTOLKARE – och lägga hela sin själ i andras händer – så borde man också våga tro att man kan läsa och förstå Bibeln. Det är ju vår enda chans att avslöja villolärare – som Bibeln varnar för. Bereerna i Apg. 17 – som berömdes för sin attityd – accepterade INTE det aposteln Paulus predikade utan att först ha jämfört det han sa med skriften. Eftersom det finns villolärare så måste vi alltid se till att vi kan vår Bibeln så pass mycket så att vi är vakna och alerta. Inte ens om det är en apostel ska vi automatiskt kasta oss vid hans fötter och acceptera hans läror blint, utan vi ska jämföra med skrifterna. Bereerna hade förstås inte Nya Testamentet som vi har idag, så de gjorde det enda rätta med att dubbelkolla Paulus ord med den skrift som de då hade (GT).
Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna(“ädlare till sinnes” 1917) i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE OM DET KUNDE FÖRHÅLLA SIG SÅ (“för att se om det förhölle sig såsom nu sades” 1917).
2 Tim. 3:14 Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det,15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till UNDERVISNING, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (16 ” All scripture is given by inspiration of God, and is profitable for doctrine, for reproof, for correction, for instruction in righteousness” KJV)
Men har vi inte den apostoliska läran från Bibeln?
Jovisst kan vi läsa i Bibeln att det är tänkt att tidigare församlingsledare utser andra ledare. Paulus utsåg exempelvis Timotheus och Titus till församlingsledare, och han bad dem att tänka sig för noggrant innan de i sin tur utsåg andra ledare. Det fanns vissa kriterier som en kandidat måste uppfylla innan han kunde komma på fråga att bli en församlingsledare, för att allting skulle gå rätt tillväga. Frågan är förstås om alla församlingsledare alltid lydde Paulus instruktioner för tillsättande av nya församlingsledare? Vi kan nog räkna med att Timotheus och Titus var noga med att styras av Paulus instruktioner, och kanske också de församlingsledare som de utsåg, men det verkar onekligen som detta förfarande spårade ur ganska snabbt i vissa led.
Paulus varnade församlingsledarna i Efesos om detta, och förklarade för dem att det skulle komma villolärare från deras egen krets, och att dessa villolärare inte skulle skona den hjord som de (församlingsledarna) var utsatta för att bevara. Det betyder inte att hela hjorden skulle komma att spridas för vinden, men det betyder att åtminstone delar av hjorden skulle komma att lyda falska lärare och försvinna bort från sanningen som de en gång hade. Villolärare kan lyckas med sådana tilltag eftersom de “förvränger sanningen“, och om de får lov att göra det från en talarstol mitt i en församling så kan de göra mer skada. Det räcker med att de talar 90% sanning och 10% gift. På Domedagen så är det inte bara de falska lärarna som kommer att få straffet för sina villoläror, utan även de som lyssnar och väljer att lyda människor i stället för Guds ord i skriften. Gud kommer att bedöma oss rätt, och han vet vilka möjligheter och intressen vi har för att lyda Guds ord. Sanningen är att många kristna väljer att lyssna på de predikanter som lär ut vad de själva (lyssnarna) tycker låter bekvämt, och de väljer att vända ryggen till renläriga predikanter som lär ut Guds ord.
Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste (presbyteros)—28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.
Juda 4 Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.
2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 2 Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.
2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.
Församlingsledare ska utses i alla städer. Bäst vore om det fanns flera stycken i varje kristen församling, men ännu viktigare är att kandidaterna klarar Paulus KRAV.
Det grekiska ordet “episkopos” i Bibeln är synonymt med “presbyteros” i Titus 1:5-7 och har alltså betydelse äldste, präst, pastor, församlingsledare, kyrkohuvudansvarige, osv. Så var det på Bibelns tid, men vi har genom historien delvis lagt in en annan innebörd i våra kyrkoledare.
En skillnad som vi direkt kan se vad gäller Paulus krav i jämförelse med den katolska kyrkans krav på en församlingsledare, är att Paulus inte kräver att en församlingsledare måste leva i celibat. Den katolska kyrkan stället dock ett sådant krav, och därför avviker de från aposteln Paulus lära. En del katoliker menar att det också står att församlingsledarens barn inte ska vara ostyriga, och borde det då inte i konsekvensens tecken betyda att varje församlingsledare måste ha barn? Nej, Paulus ger ju rum för en församlingsledare att leva i celibat om han så önskar, men han ställer inte detta som krav. Om församlingsledaren väljer att gifta sig, så ställer Paulus kravet att han måste vara “en enda kvinnas man”, och om de båda får barn är kravet att dessa inte ska vara rebelliska/ostyriga.
Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.
Apg 16:4 När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt.5 Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag. (apostlarna hade förstås en särställning, och de var givetvis väldigt trogna Jesu lära)
1 Timotheus 4:13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste (presbyterion) lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
2 Tim. 1:6 Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning.
1 Tim. 5:22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.
1 Kor.12:27 Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst.
Men står det inte i Bibeln att vi ska ta lärdom från kyrkofäder?
Judas 3 Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.
Eftersom en del av de katolska lärorna inte återfinns i Bibeln (såsom barndop, att bebisar är födda i synd, kommunikation mellan döda och levande, osv) så vill en del katoliker gärna ta hjälp utav tradition, utombibliska böcker och/eller kyrkofäder för att om möjligt få stöd för sina läror. Tradition, utombibliska böcker och kyrkofäder kan absolut ha rätt, men endast om deras läror passar ihop med Bibeln, eftersom det ju är Bibeln som är vår ledstjärna.(Och de Bibliska böckerna är de som alltid betraktats som tillförlitliga, eftersom de skrivits ner av ögonvittnen under den tiden då händelserna begavs.) Guds ord talar inte emot sig självt, så vi ska tolka det vi hör och läser med Guds ord som vårt filter. Om vi går tillbaka i vår historia så kan vi se att ju längre bort från Jesu tid vi kommer, ju större är chansen för att avvikelser från Guds sanna ord. Därför är det mest intressant att studera åsikterna från de allra äldsta kyrkofäderna – alltså de som levde under tiden närmast aposteln Johannes livstid. Johannes var den apostel som levde allra längst av Jesu apostlar, och som hade lärljungar som i sin tur hade lärljungar… Det finns exempel på kyrkofäder som började på rätt väg och som sedan spårade ur, men den första tiden så var kyrkofäderna överens om grundlärorna. Katolikerna måste för det mesta dröja ända till Augustinus tid (i slutet på 300-talet och i början på 400-talet) för att hitta ordentligt stöd för sina läror. Augustinus åsikter gick på tvärsen mot kyrkofäderna före honom, även om Augustinus gick igenom en period då han förstod innebörden av människans fria vilja – som han tyvärr senare övergav.
Jag säger inte att katoliker absolut inte kan vara frälsta, eftersom det är Gud som avgör och vet vad som finns i varje människas hjärta. Han ser vad vi vet och inte vet (och vad vi gör för att ta reda på sanningen), och framför allt hur vi lever våra liv. Men det är inte enligt Guds vilja att exempelvis glorifiera Maria till den grad som görs inom den katolska kyrkan. Det går emot det första budet, att vi inte ska ha några gudar jämte GUD, och det finns dessutom endast EN medlare mellan Gud Fader och människan, och det är genom Jesus Kristus.
Citat
“Efter jag valdes till Påve då jag blev mer och mer involverad i den universella Kyrkan, kom jag till en liknande övertygelse:Om seger uppnås på det universella planet så kommer den genom Maria. Kristus kommer att erövra genom henne för han vill att Kristi seger nu och i framtiden ska förknippas med henne”. (Pope John Paul II, Vittorio Messori, editor, Crossing the Threshhold of Hope, New York, Alfred A. Knopf, Borzoi Book, 1994, Sid 114)
“Maria är upptagen med själ och kropp i himmelens härlighet, och med Gud och i Gud är hon himmelens och jordens drottning… Medan hon levde på denna jord kunde hon enbart vara närvarande hos några få människor… När hon nu är i Gud och med Gud, är hon närvarande hos oss var och en, känner våra hjärtan, kan höra våra böner, kan hjälpa oss med sin moderliga vänlighet… Hon lyssnar alltid till oss och är alltid nära oss och som Moder till Sonen, deltar hon i Sonens makt och hans godhet. Vi kan alltid förtrösta hela våra liv till denna Moder, som inte är långt borta från någon enda av oss”. (Benedict XVI’s Homiliy on Feast of Assumption – We Have a Mother in Heaven,” www.zenit.org, Nov. 21, 2005)
“Och låt oss bedja till Maria, vår Herres Moder, så att hon kan hjälpa oss att uppleva hennes kärlek som en kvinna och en moder, i vilken vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”. (Thoughts of Pope Bendict XVI,” http://www.udayton.edu/mary/popesaying.html, University of Dayton’s Marian Page, Dec 4, 2005.)
“Heliga Maria, som företrädd av Our Lady of Guadalupe,åkallas som moder till alla män och kvinnor i Mexiko och Latinamerika, uppmuntrade av den kärlek du inspirerar i oss, lägger vi återigen våra liv i dina moderliga händer. Du som är närvarande i Vatikanens trädgård, regera i hjärtana hos alla mödrar och i våra hjärtan. Med stora förhoppningar kommer vi till dig och förtröstar på dig”. (Pope Benedit XVI, Our Lady of Guadalupe Receives Papal Visit – We Place Our Lives in Your Maternal Hands.” Online posting: www.zenit.org, May 13, 2005))
Läs mer om ursprunget för Katolicism på jarom.net
