Prästen Aleksander Radler, DDR, ångrar sig när han blivit avslöjad?
Alexander Radler var inte bara en syndare och förrädare i förfluten tid när han aktivt tjallade på oskyldiga ungomar som ville fly DDR. Nej, VARJE DAG – sedan gått sedan dess – då han vägrat att erkänna sin stora synd så har han också exakt samma synd som färskvara för just den dagen. Radler förnekade sin skuld så sent som fram till 2012 då han slutligen (när det inte fanns någon återvänd) erkände vad han gjort.
Se Dagens artikel här och här.
Ords. 28:13 Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.
Om man verkligen ångrar sin synd säger Bibeln att man ska omvända sig inför Gud. Skälet för det är att synderna då utplånas tack vare Jesu blod och man blir renad. Att omvända sig betyder inte bara att man säger “förlåt” utan att riktigt mena det och sedan gör om samma synder efter några dagar. Omvändelse betyder att hissa vit flagg och ha en sann målsättning att helt lämna den gamla människan bakom sig.
Om Aleksander verkligen vill visa att han menar sin omvändele och förlåtelse så räcker det inte med att bekvämt skriva ett brev som publiceras, och sedan fortsätta att gömma sig utan att kontakta någon enda av de personer som han vet att han syndat mot GROVT. Han visar inte att han menar sin förlåtelse och tyvärr kan de som förfördelats precis lika gärna tro att han skrivit brevet för att han inte har något annat val eftersom han blev påkommen med synd. Varför inte försöka visa att det INTE förhåller sig så och aktivt söka upp de drabbade? Vi hör hela tiden visan att “jo vi ska alla förlåta oavsett vad någon gjort mot oss”, och visst stämmer det att vi ska ha en förlåtande attityd, MEN varför kan inte den som felat göra det lita lättare för de som råkat ut för hans grymhet? Den som råkat ut för att en medmänniska och vän syndat emot henne/honom och som lett till att hon/han tillbringat ett helt liv i förundran, besvikelse, lidande, kval, ångest, förtvivlan, etc, har väl ett behov av att få tala ut om med den som orsakat en sådan plåga? Nu är ju fortfarande Aleksander Radler vid liv och helt frisk med talförmågan kvar, så vad stoppar honom från att ta kontakt med de som han syndat emot och personligen be om ursäkt? Visst, de står fortfarande där beredda med en förlåtande attityd, men i stället för att lättvindigt be dem att “förlåt, glöm och gå vidare” så borde man i stället uppmuntra även Aleksander Radler att få det rätt ställt mellan honom och Gud (och de han gjort illa genom att visa att han menar sin förlåtelse. Detta skulle avsevärt hjälpa de han gjort illa att kunna lägga detta bakom sig. Skulle han vilja hjälpa till med detta eller är det för obekvämt för honom? Kanske t o m pinsamt att behöva ha direktkontakt? Om Aleksander haft ett fullständigt rent hjärta hade han väl bokat flygbiljetter bums och rakryggat våga stå öga mot öga med de som råkat ut för hans grymhet?
1 John 1:9 OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Apg 2:37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?” 38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, SÅ ATT ERA SYNDER BLIR FÖRLÅTNA. DÅ skall ni få den helige Ande som gåva.
Notera att det står OM. Vad händer då om man INTE bekänner sina synder och omvänder sig, utan snarare döljer synden som man är mycket medveten om att man gjort sig skyldig till? Då är man separerad från Gud och inte frälst. Radler börjar bekänna sin synd först när det står utom allt tvivel att han är skyldig. Den första tiden förnekade han all inblandning i det spioneri som han står anklagad för, men sen måste han ha insett att det inte längre gick att förneka det som är uppenbart, och nu kommer alltså omvändelsen.
“Jag blev indragen i oetisk informationsgivning av den då kanske viktigaste teologen i DDR Hans-Georg Fritzsche”. Bra försök att skylla på en viktig teolog. Jag tror Radler mycket väl förstod att det han höll på med av nödvändighet måste döljas från världens ögon, och borde detta smusslande och mörkande inte betyda att handlingarna faktiskt inte tålde ljus – inte ens Guds ljus – och att de var smutsiga även i hans ögon? Jag tror Radler hade ett samvete, men kanske lockelsen att få vara en viktig spion och en man av betydelse lockade ännu mer. Jag är säker på att han fick mycket beröm för att han inte var en passiv angivare, utan att han tog steget längre och försökte vinna människors hjärtan för att de skulle öppna sig inför honom.
“För den som begår misstaget att på ett eller annat sätt en gång ställa upp blir det promlematiskt att dra sig ur”, säger han. Är det en ursäkt som Gud skulle acceptera? Även om fängelse skulle vara risken för en som inte längre vill medverka så är väl det bättre en att förlora sin SJÄL? Dessutom verkar Radler ha gjort bra mycket mer än vad Stasi egentligen bett om. Var kommer den kreativiteten ifrån?
“Jag borde ha lyssnat till min inre moraliska kompass och brutit med den destruktiva krafterna”. Ja det kan man lätt säga! Men ändå pågick detta i år efter år – 25 år för att vara exakt! Vad hjälper det att tycka “jag borde sluta” när man tvärt om anstränger sig för att göra ÄN MER skada och långt mer än det som förväntas av cheferna? Tänkte han “jag borde sluta” i så många år? Även om Radler upphörde med sina synder de senaste åren (vet ej om så är fallet) så är likväl varje dag utan ett erkännande en synd i sig. En lärare i Guds ord får en strängare dom.
Jak. 3:1Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.
“Jag har lärt mig mycket teologi av honom, han var verkligne en teologisk gigant”. Jaså? Är det att vara en teologisk gigant att lära ut att en människa kan ha sin synd och sin frälsning samtidigt? Eller lärde Hans-Georg ut att synd leder till döden samtidigt som han vägrade att lyssna på sitt eget budskap? De sämsta teologerna är de som inte varnar för synd.
“Å ena sidan mitt arbete för Gud, och de mörka minnena som ju är oförenliga med det kristna budskapet å andra sidan”. Tydligen inte värre än att fortsätta på den vägen i 25 år.
“De fel som jag offentligen förnekade har jag inte begått, utan det är andra som smärtar”. Det ändrar inte på det faktum att han hade chansen att åtminstone medge att han levt som en simpel angivare.
Jag tycker bara detta låter i samma stil som en idrottsman som ertappats med förbjudna substanser under en stor idrottstävling. När det inte längre finns någon återvändo så kommer förstås krokodiltårarna och “det jag gjort var helt fel och jag ångrar mig”. Men hade de INTE ertappats hade de med allra största säkerhet solat sig i glansen av sin vinst och inte sagt ett pip till någon.
Klokt att avsäga sig prästämbetet. Varje dag som han haft på sig prästkläderna har han ljugit inför Gud och varit en hycklare.
Absolut ska man förlåta en person som ber om förlåtelse, och ofta kan inte VI döma om personen ifråga verkligen har en sann omvändelse så därför måste vi ta det säkra före det osäkra. Man kan förlåta trots att man ändå är skeptisk inombords (man ska inte ljuga mot sig själv och intala sig själv att man inte är skeptisk om detta inte är sant) och vi bör låta den slutgiltiga domen vara mellan Gud och Radler.
Om Radler vill visa att han verkligen menar vad han säger skulle han kunna tillbringa sin pension med att försöka söka upp de han syndat emot (skvallrat om) och be om förlåtelse. Ett allmänt förlåt i en tidning Dagen – här och här och här – är inte samma sak. Några har verkligen farit enormt illa under stora delar av sina liv pga hans vidrigheter, så det kan väl vara värt några månaders möda att söka upp offren eftersom han spenderat 25 år att sätta dit dem? Radler kanske ska vara tacksam att han blev påkommen så att han hade chansen att omvända sig.
Lukas 13:3 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.
”Kan eller måste man ställa högre krav på en präst än på en så kallat vanlig människa. Svaret tycks vara självmotsägande: Självklart ska man ställa högre krav på en präst, men samtidigt vet vi alla att han eller hon aldrig kommer att kunna uppfylla dem.” Och varför det? Är detta något som den “viktiga” teologen Hans-Georg har lärt honom? Jak. 3:1 säger tydligt att det förväntas mer av en som agerar som en lärare, och att undvika att synda förväntas inte bara av en präst utan av ALLA kristna. Det är framför allt inte svårt att undvika att spionera och syssla med angiveri, och det är inte svårt att göra ett öppet erkännande och omvända sig. Däremot kanske det inte känns särskilt bekvämt, och det är lättare att hitta ursäkter. (Det vanliga är att säga “ingen kan sluta synda”, eller liknande.)
“Den här processen har tvingat mig att gå till botten med mitt liv, erkänna de fel jag gjort för min omgivning och slutligen be om förlåtelse.” Det är väl förmodligen så det är, men man kan undra om Radler verkligen tänkte ta med sig sina hemligheter till graven om han nu inte skulle ha blivit påkommen med sin synd? Hur skulle det då gå på domedagen när han måste stå framför Gud? Förhoppningsvis kanske denna storm kan påverka honom att inte bara göra en nödvändig politisk korrekt “omvändelse”, utan även rannsaka sitt hjärta och fundera på varför han hållt tyst i alla dessa år, och få till en sann omvändelse.
