Inga perfekta/fullkomliga människor är välkomna till vår kyrka?
NO PERFECT PEOPLE ALLOWED?
Det finns kyrkor som lär ut “Inga perfekta människor tillåts i denna kyrka” (“No perfect people allowed in this church”). Jag skulle känna mig ytterst ovälkommen om jag såg en sådan skylt. Min åsikt är ju att vi kan, ska och ÄR perfekta om vi vandrar i ljuset med Jesus, så skulle jag se en sådan skylt skulle jag anta att människor med min åsikt inte har något där att göra. Jag skulle anta att jag helt enkelt får gå hem och återvända en annan dag då jag har synd att “stoltsera med” i mitt liv, och DÅ skulle jag bli välkommen. Nu inser jag att detta förmodligen inte är vad skyltuppsättaren vill säga med sitt budskap men det ändrar inte på att det ÄR vad en sådan text faktiskt SÄGER. Jesus sade:
Matt 5:48 Var alltså fullkomliga (“perfect” KJV), såsom er Fader i himlen är fullkomlig.
Visst menade Jesus vad han sade? Nästa frågeställning är förstås vad som menas med att vara fullkomlig, och vi vet att han INTE kan mena att vi på något magiskt sätt måste ändra hur vi redan levt för att få ett fläckfritt förflutet. Den synd vi redan gjort kan vi ju inte välja att bli ogjord men DÄREMOT så kan vi bli RENADE och sedan FORTSÄTTA att vandra i renhet. Då är vi fullkomliga som vår Fader är fullkomlig. Jesus menar förstås inte att vi ska få Guds attribut och bli några slags gudar. Inte heller kan vi få perfekta och fullkomliga kroppar. Våra jordsliga kroppar blir bara skröpligare och äldre.
Det vore en dålig idé att uppmuntra kyrkobesökare att misslyckas med sina liv genom att skriva eller ge budskapet “No perfect people allowed” på en skylt, en broschyr, nyhetsbrev eller i en predikan. Vi är väl övervinnare och den Heliga Ande kan väl ge oss ett nog så starkt inflytande som Satan kan? Inte måste vi väl ge efter för Satans vilja? När en kyrka glorifierar imperfektion så riskerar det automatiskt att ge stöd åt synd. Det underliggande problemet kan ju vara att man så gärna vill att människor ska komma till sin kyrka, och man vill uppfattas som modern, cool, och en kyrka som har högt till tak och som välkomnar alla. De försöker då med slogans såsom “no perfect people allowed” men det kan leda till misströstan hos de kristna som verkligen tror att de kan leva heligt, samtidigt som den uppmuntrar andra att misslyckas (och synda). Vad är det för mening med det? Att försöka få kyrkotillväxt genom sådana slogans leder egentligen till mer stöd för personligheter som Judas Iskariots i stället för den personlighet som Jesus har och som han uppmuntrar oss att ta efter, och en sådan slogan kan orsaka vrede. Visa mig en man som menar att perfektion är omöjligt att uppnå, och jag kan visa dig en man som förr eller senare hittar ursäkter för synd. Visa mig en man som tror att han verkligen ska sträva efter fullkomlighet just för att han kan uppnå det, och jag kan visa dig en man som visserligen kanske någon gång faller men som då ödmjukar sig och omvänder sig och fortsätter att sträva att vara starkare än frestelserna eftersom han vet att han har löftet om seger vid varje drabbning.
Människor som inte är fullkomliga besöker tack och lov våra kyrkor, och kyrkorna är ju platser där vi kan lära oss saker och bli instruerade om hur vi kan leva som Jesu lärljungar. Kyrkor kan besökas av syndare som är intresserade av att bli evangeliserade och det är förstås eftersträvansvärt. Man kan inte förväntas att först vara perfekt och fullkomlig för att få tillträde till det som lärs ut i en kyrka – om just hur man når fullkomlighet. Kyrkorna borde inte ha skyltar som säger vare sig “Inga perfekta människor välkomna” eller “Inga operfekta människor välkomna”. Inget alternativ borde uteslutas eller förhöjas. Att ansluta sig till en gudstjänst gör ingen människa till en del av Kristi kropp, för det är endast Jesu blod och omvändelse som kan åstadkomma det.
Folk blir arga när jag säger att jag inte syndar…
Visst är rubriken lite provocerande? Att påstå att man inte syndar kan lätt orsaka heta känslor bland kristna, och folk kan bli ganska UPPRÖRDA och ARGA! Jag kan tänka mig att det kanske finns någon person som kokar av ilska redan av att läsa rubriken och kanske sätter igång att banna mig innan han/hon ens har läst bloggartikeln. Fast jag skulle inte uttrycka mig så som jag skrev i rubriken. Det kan lätt missförstås. Jag valde den mest för att skapa reaktioner.
Däremot beskriver Bibeln att alla människor delas in i två grupper, nämligen rättfärdiga (kristna) och orättfärdiga (icke kristna), där de rättfärdiga är de som lever rent och de orättfärdiga är de som har synd kvar i sina liv. Det är alltså meningen att kristna inte ska synda och vi MÅSTE heller inte göra det. Kristna och icke kristna delas även in bland Guds barn eller djävulens barn, och det är samma visa där; Guds barn är de som är lydiga och djävulens barn är de som är olydiga. Vi ska alltså inte skämmas för att säga att vi är lydiga, rättfärdiga, heliga, rena, Guds barn och syndfria – som vi blir i Jesu blod vid omvändelse. Inte renar väl Jesus oss till bara 80%? Visst blir vi renade i hans blod till 100%?
Kol. 3: 5 Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. 7 Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. 8 Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. 9 Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.
1 Johannesbrevet 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder
Bibeln lär vidare att de som är orättfärdiga INTE kommer in i Guds rike.
1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant
1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?
Det är alltså viktigt att undvika att vara “orättfärdig” och/eller syndare, för som en sådan vet vi ju att vi är förlorade. I stället för att dunka varandra i ryggen och ge stöd till synd genom att säga till syndaren att allt är väl för “ingen är perfekt”, eller “det finns hur som helst inga rättfärdiga”, eller “tro är allt som krävs” eller “jag dömer dig inte broder”, så borde vi predika mer om omvändelse och vad vi faktiskt förmår med hjälp av den Heliga Ande. Den vanligast invändningen är “Om vi hade kunnat undvika synd så dog Jesus för oss i onödan”, men Jesus skulle endast ha dött i onödan om vi aldrig valt att synda en enda gång, men så är ju inte fallet. Tyvärr har vi fått för oss att det är ödmjukt att säga att vi är syndare (såsom “syndare frälst av nåd”) men så länge som vi påstår att vi fortfarande är syndare så menar vi samtidigt att vi INTE är på väg till Guds rike, och det är förmodligen INTE vad vi egentligen vill säga. Ingenting oheligt ska ju komma in i Guds rike och synd smutsar ner oss och förhindrar oss att komma in. Vi är antingen syndare ELLER rättfärdiga/heliga, och som pånyttfödda renade kristna som vandrar i ljuset är vi rättfärdiga. Att säga att vi är syndare är detsamma som att säga att vi inte är kristna. Det är INTE skrytsamt att vara rättfärdig eller att kalla sig själv för detta. Paulus kallade sig helig, rättfärdig och ostrafflig, och tyckte att andra skulle ta efter hans sätt att leva. Han var definitivt ingen skrymtare. Sen säger jag förstås inte att det är lämpligt att gå omkring och kalla oss alla dessa adjektiv så ofta vi kan. Men får vi frågan borde vi inte säga att vi är syndare, för det kan vi inte vara om vi är kristna.
När jag säger att vi kan avhålla oss från att synda så får jag ofta frågan “Syndar du?” Jag säger då att det beror på vad som menas, och om t ex personen undrar om jag “har förmågan” att synda, men då kanske personen frågar mig “Det var väl ingen svår fråga? Det är bara att svara ja eller, nej. Syndar du?!” Jag svarar då “Nej, just nu i denna stund så syndar jag inte”. Personen kanske då säger “Jamen, det var inte SÅ jag menade. HAR du syndat”? Jag svarar då “JA”, för det har jag ju. Inte för att jag var tvungen att synda utan av egna val. Fast svaret upplevs sällan som bra nog. Jag har blivit kallad både det ena och det andra för att jag citerar verser såsom:
1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som gör rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.
Ofta påstås jag tro på läran om “sinless perfectionism” (typ “total syndfrihet”) trots att jag själv aldrig påstått att jag har en sådan tro (och det beror också på vad folk menar med begreppet) och det har även hänt att jag trots upprepade förnekanden fortfarande anklagas för att anamma en sådan lära! De tvingar alltså på mig en lära mot min vilja! Det är förstås ett typexempel på att argumentera med hjälp av “halmgubbar” – att pådyvla en person en ståndpunkt som hon inte har, för att sedan attackera denna ståndpunkt och personens åsikter. Jag har även kallats högfärdig, högmodig, farisée, självrättfärdig, stolt, villolärare, gärningslärare, hycklare och till och med Antikrist, och jag har hånats och många menar att jag inte är kristen. Folk kan också vara livrädda för något som luktar “gärningar” för de har ju fått lära sig “tro allena”. Det har även jag vuxit upp med att tro. Bibeln däremot säger att vi INTE är frälsta av tro allena. (Jak. 2:17) Detta kan mycket väl vara en av orsakerna till den avsmak människor känner inför budskapet att vi måste vara Jesus trogna redan idag och inte när vi dör, och att vi faktiskt kan avhålla oss från synd.
Nu är jag inte särskilt aktiv i diskussionsforum, men då och då gör jag några intensiva besök, och eftersom jag är ganska ensam om att predika om nödvändigheten för heligt leverne för våra SJÄLARS skull (inte pga reducerade gåvor i himlen), så orsakar mina åsikter en hel del rabalder, trots att jag är artig, visar på Bibelverser och håller mig till ämnet. Moderatorer för forumet får då för sig att det är JAG som måste vara orosmakaren eftersom allt rabalder är kopplat till just MIG och MINA inlägg. Eftersom jag ofta är ensam om min åsikt och har flera debattörer emot mig, så har jag förstås mer frågor att besvara än någon annan, men jag har sällan någonting för att vara artig och besvara så många frågor som möjligt för då riskerar jag bara för att bli anklagad för spam, och skulle jag inte svara på allas frågor så kan jag bli anklagad för att ignorera dem och för att inte kunna svara. Att försöka förkorta inlägg genom att hänvisa till länkar tycker jag inte om själv, och det är heller inte populärt. Däremot kopierar jag gärna text som jag själv skrivit vid tidigare tillfällen men konstigt nog stöter även detta på patrull ibland. Jag har även blivid utkastad från ett par FB diskussionsforum (bland annat ett vid namn “Doctrinal Debate and Discussion 101” eller liknande, som visade sig ha ett omotiverat namn) och trots att jag som sagt följde alla regler så blev jag ändå utkastad utan varning. Ägaren tyckte säkert att valet var helt korrekt eftersom aktivitetsflödet och argumentationen måste ha bedarrat avsevärt efter att jag försvunnit, och de övriga kunde sedan fridfullt fortsätta att utan störningar stödja varandra med sina påståenden att vi måste synda av ren nödvändighet och att vi aldrig kan sluta synda. Nu låter det som jag bara har ovänner på nätet, men så ‘är det förstås inte. Jag är god vän med människor som har helt andra uppfattningar än mig. Är man bara artig och låter alla ha sina egna uppfattningar så borde det gå bra, men folk kan som sagt bli så arga så att det leder dem till att förolämpa och komma med falska anklagelser…
Det är sant att jag lär att vi kan avhålla oss från synd i dagar, månader och år (alltså för evigt) men jag tror också att ingen har valt att leva så förutom Jesus, trots att vi har den förmåga. Men för att man gjort felaktiga val i det förflutna betyder inte att man måste fortsätta att göra felaktiga val också i framtiden. Det kan mycket väl vara så att exempelvis Paulus inte syndade någon gång efter att han omvänt sig, men det kan jag förstås inte bevisa. Jag tror att vi inte bara “på pappret” kan undvika synd, utan jag tror att vi faktiskt kan visa det rent praktiskt och upphöra med synd år efter år. Vilka synder kan vi inte upphöra med för Jesus skull?
1 Joh. 5:3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga
Folk kan alltså bli bestörta över mina åsikter och många visar en oförmåga att citera mig rätt och vill gärna ändra lite på det jag säger så att det ska låta som om jag hade riktigt dåliga åsikter. De lägger gärna ord i min mun, och menar bland annat att jag lär att vi kan frälsa oss själva och/eller att jag är förmer än andra. Jag tror folk skulle slappna av mer om jag påstod att jag syndar ibland, för då är jag på något sätt “normal”. Skulle jag säga att jag syndar väldigt mycket blir de oroliga, och skulle jag säga att jag inte syndar alls blir de också oroliga. Att säga att man syndar lite lagom verkar ha den mest lugnande effekten på människor, och att “ödmjukt” säga att man är en syndare frälst av nåd. Jag påstår alltså inte att jag är syndfri som Jesus (jag har inte varit i närheten att påstå något sådant) utan jag erkänner att:
– jag HAR syndat
– jag har t o m syndat massor med gånger sedan omvändelsen (helt av eget val och inte av nödvändighet)
– det mycket väl kan hända att jag syndar igen (helt av eget val och inte av nödvändighet)
Jag säger INTE heller att:
– jag inte syndat/syndar mindre än andra eftersom det kan finnas massor med kristna som undviker synd trots att de inte öppet delar mina åsikter (fast håll med om att det är troligare att man syndar mindre om man tror att synd leder till själslig DÖD vilket jag tror)
– om man inte tror precis som jag så lär man per automatik det motsatta – att vi kan synda hur mycket som helst och att Gud inte bryr sig
Det är möjligt att folk som hör en person “predika” att vi kan avhålla oss från synd, förväntar sig en person som ofta leder i bön, som går runt och spontant kramar människor och som alltid har ett stort leedende på läpparna, och när denna beskrivning inte passar in på mig så kanske de vill stämpla mig som “hycklare”. Men det är ingen synd att INTE vara ett sprudlande energiknippe och vi kan inte förväntas att ändra hela vår personlighet som vi är födda med bara för att vi upptäckt sanningen om vad synd verkligen ställer till med i våra liv. Vi är dem vi är – och en del sprider det glada budskapet ganska öppet och andra mer i slutna sammanhang. Vi kan vara dem vi är utan att synda eller visa dålig frukt. På internet så är det förstås svårare att se hur en annan människa är som person men jag benämns då och då som en självgod hycklare i alla fall, trots att de inte kan sätta dig mig för några synder eller brister i mitt sätt att uttrycka mig eller uppföra mig. De blir helt enkelt förargade över BUDSKAPET jag kommer med, och får för sig att en lära som innebär att vi måste upphöra med vår synd är något som Gud hatar och som gör budbäraren mallig och som de måste reagera kraftigt emot eftersom de menar att det är en gärningslära vilket är att sjunka djupare än djupt. Det handlar alltså om orättfärdiga domar, vilket innebär att man döms utan att den dömande personen inte har vetskap nog för att döma. Om däremot en person ser eller hör mig synda, ja då kan ju personen med all rätta kalla mig för en syndare utan att att för den skull ha gjort en orättfärdig dom. Vi får döma, men vi ska döma rättfärdigt! Sen förstår jag också att missförstånd orsakas av att människor helt enkelt inte förstår vad synd ÄR, och de får för sig att det alltid är en synd att bli arg, och att vi syndar så fort vi tänker på något annat än Gud. Sedan när är det “självgodhet” att uppmuntra andra att bli mer Kristuslika? Jag önskar att jag själv blivit uppmuntrad till helighet tidigare i mitt liv, men visst förstår jag att jag själv måste stå för mina egna handlingar.
