Personlighetsstörning – känslomässig störning såsom borderline

Detta är del av mitt arbete inom ämnet Psykiatri (en punkt bland flera i en Uppgift)

En personlighetsstörning är en känslomässig störning som kan visas genom intensiva känsloutryck såsom överdrivna skratt, gråt eller ilska. Det kan kännetecknas av att man har ett beteende som avviker från det som omgivningen (kulturen, närmiljön eller situationen) förväntar sig. Det kan även handla om att personen upplevs som självcentrerad, och att personen återger händelser på ett överdrivet stätt för att få uppmärksamhet. En person med en uttalad personlighetsstörning har ofta problem vad gäller samspelet med andra, och kan upplevas som manipulativ, självisk, irrationell och envis. Personen har ofta problem att hantera impulser, och hamnar oftare än andra i destruktiva och självskadliga beteenden. Det kan ibland yttra sig i promiskuitet, vilket kanske har en förklaring i att personen i fråga har ett stort behov av att bli sedd, bekräftad och omtyckt – vilket olyckligtvis uttrycks i att man ger alldeles för mycket av sig själv till en annan person (gäller framför allt borderline).

Gemensamt för diagnosticering av en personlighetsstörning är att man brukar titta efter följande kriterier: Brukar personens sätt att vara leda till en försämrad funktion i arbetet, socialt och i en familj? Kan personens kantiga beteende uppfattas som varaktigt och kan det härledas ända tillbaka till tonåren? Kan personens beteenden inte förklaras genom någon annan psykisk störning, såsom psykos? Kan man utesluta direkta fysiologiska effekter som orsakas genom någon substans såsom droger eller läkemedel, eller genom en olycka (somatisk sjukdom)?

Symptombilden kan förstås variera, och det är inte alltid lätt att ställa en tillförlitlig diagnos. Personlighetsstörningar är ofta ärftliga (om en förälder har en personlighetsstörning så ökar risken att även barnet drabbas.) Personlighetsstörningar har också likartade behandlingssätt vad gäller psykoterapi och omvårdnad och omsorg. Om psykofarmaka skrivs ut för personer med personlighetsstörningar så handlar det om symptomlindrande preparat, och om personen är gränspsykotisk så ges kanske neuroleptika. Det är viktig med stöd till närstående, som ofta blir drabbade. Ibland blommar inte personlighetsstörningen ut förrän vid exempelvis en kris eller separation, och störningen märks då genom överreaktioner och när personen kanske helt tappar fotfästet i livet under en kortare period.

Några kända personlighetsstörningar är narcissistisk personlighetsstörning, antisocial personlighetsstörning, histrionisk personlighetsstörning och borderline.

När man för första gången bestämde hur psykos och neuros skulle definieras så kvarstod personer med psykiska problem som inte passade in på dessa definitioner, och detta gränsland benämndes då på engelska “border line”, vilket är ett begrepp som även svenskarna använder. Personer med personlighetsstörningen borderline kan uppleva sin störning i olika hög grad, men ofta handlar det om en svårighet att sätta normala gränser för sitt beteende. Det kan uttrycka sig i att personen “testar” sin familj för att se var gränsen går, vilket förstås kan upplevas som provocerande. Personen kan upplevas som impulsiv och paranoid.

Det som framför allt kännetecknar borderline är en skräck för separationer, ångest och en känsla av tomhet. Det är inte ovanligt att personen försöker dämpa sin ångest genom alkohol, droger och självskadebeteenden. Eftersom en person med borderline räds separationer från människor som han/hon uppskattar så kan reaktionen bli att personen helt enkelt endast har ytliga kontakter med människor trots sitt behov av att vara nära någon medmänniska. Om någon annan person ändå kommer väldigt nära så kan borderline-personens reaktion i stället bli att han/hon överöser den personen med intensiv kärlek och blir “klängig”, vilket kan få till följd att den nya bekantskapen drar sig tillbaka och orsakar en separation – vilket är vad borderline-personen hela tiden fasat sig för.

En person med borderline kan, i sin jakt på att bli sedd och bekräftad, även utnyttja vårdpersonal och manipulera både människor i sin omgivning såväl som andra kontakter såsom myndigheter.