PTSD – psykiska följder av ett chocktrauma eller fysiskt våld

Nedan är en del av mitt arbete inom ämnet Psykiatri (en punkt av flera i en Uppgift)

På engelska kan “krigsneuros” översättas med “shell shock” (granatchock), och begreppet myntades under första världskriget där drabbade soldater visade upp symptom som var svåra att kategorisera i en viss sjukdom. Det som soldater tvingades se och uppleva under kriget verkade göra dem sjuka i själen. Även människor som inte är soldater kan uppleva olika sorters kriser och trauman som kan orsaka PTSD (post traumatic stress disorder) som begreppet kallas för idag. PTSD är ett samlingsnamn för flera olika psykiska följder som kan komma pga ett chocktrauma, som även kan orsakas av “vanligt” fysiskt våld.

Tillståndet – PTSD handlar om ett slags chocktrauma, och det betyder att personen som drabbats varit med om en svår händelse som drabbat honom/henne utan vare sig förvarning eller planering. Alla som går igenom svåra chocker/händelser får givetvis inte PTSD, och om man drabbas kan bero på händelsens storlek, hjälplöshetsgrad, våra gener och tidigare erfarenheter. Tillståndet orsakas alltså av extremt svåra omständigheter, och återupplevandet av traumat kan ske i form av återkommande och påträngande minnesbilder av händelsen, återkommande mardrömmar, upplevelsen att händelsen återupprepas, allmänna olustkänslor pga situationen, tankar som associeras tillbaka till händelse, samt kroppsliga reaktioner (psykosomatiska besvär) på signaler och situationer som kan tänkas påminna om den traumatiska händelsen.

Detta kan leda till att personen gör allt för att undvika situationer som påminner om traumat, och kanske isolerar sig från människor och olika miljöer/platser. Personen kanske förlorar intresset för aktiviteter som tidigare kändes som betydelsefulla, och det finns risk att personen känner ett främlingsskap/utanförskap mot andra. Personen kan känna sig ständigt överspänd, snar till vredesutbrott, ha sömnproblem, koncentrationssvårigheter, vara suicidal, vilja isolera sig, känna reducerade affekter gentemot andra, etc.

Behandling – En person som drabbats av PTSD bör behandlas på ett holistiskt sätt (där hela människan ses om), och det skulle kunna handla om en klinik som erbjuder vård från kvalificerad personal med erfarenhet av PTSD. När personalen behandlar personen bör de skapa en trygg relation med honom/henne, närma sig traumat etappvis för att undvika starka ångestreaktioner, ge personen möjlighet att uttrycka sina känslor och tankar, tydliggöra hur ett händelseförlopp för ett trauma vanligtvis ser ut så att personen känner igen sig i sig själv, samtala om hur personen efter traumat upplever sin grundsyn på livet och relationen med medmänniskor (är det någon skillnad mellan före och efter?), samt kanske använda sig av olika symbolorienterade tekniker under samtalen. Självskattningsskalor kan användas som verktyg för att greppa vidden och djupet i tillståndet.

Inte alla upplever att samtalsterapi är något för dem, och de skulle kunna bli hjälpta genom EMDR (eye movement desensitization and reprocessing), vilket innebär att personen koncentrerar sig på den traumatiska händelsen samtidigt som han/hon får göra olika ögonrörelser. En sådan djup bearbetning skulle kunna hjälpa personen att slippa störa sig på händelsen. Olika fysiologiska värden mäts på personen under behandlingens gång, såsom hudtemperatur, hjärtfrekvens, syresättning i blodet, EEG, etc.  Tanken är att försöka utröna om det finns ett samband mellan de fysiska kroppsreaktionerna och ögonrörelserna. Genom stimulering kan olika delar av hjärnan aktiveras, såsom REM-systemet (normalt aktivt vid sömn)som kan bearbetas.

Ovan behandlingar kan kompletteras med antidepressiva och sömngivande läkemedel.

Omsorg/Omvårdnad – Omvårdnad bör bygga på personens medverkan för att personen ska få  stort inflytande över sin egen omvårdnad, undersökningar och aktiviteter. Detta är viktigt eftersom händelsen i sig ofta handlar om en situation där personen inte haft någon som helst kontroll eller möjlighet att påverka händelsen. Personen kan behöva återfå en känsla av tillit till människor, så vårdpersonal kan erbjuda dialoger/terapi – en hjälp att sätta ord på känslor och tankar. Målet är att personen ska kunna fungera bra i sina nätverk och återgå till en trygg miljö med fungerande rutiner.  Det är alltid en stor fördel om personen har ett nätverk av familj och vänner som kan fungera som stöd.