Ska vi TVÄTTA VARANDRAS FÖTTER som Jesus gjorde med sina lärljungar?
Jesus tvättade symboliskt lärljungarnas fötter
Här är hela historien.
Joh. 13:1 Det var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.2 De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom. 3 Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud.4 Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig. 6 När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: “Herre, skall du tvätta mina fötter?” 7 Jesus svarade: “Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det.” 8 Petrus sade: “Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter.” Jesus svarade: “Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.” 9 Simon Petrus sade: “Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!” 10 Jesus svarade: “Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, DOCK INTE ALLA.” 11 Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att de inte alla var rena.12 När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: “Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. 14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. 16 Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. 17 När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
Kanske det allra viktigaste att påpeka vad gäller denna text, är att Jesus på inga sätt försöker uttrycka att vi alltid går omkring smålortiga (småsyndiga), och att det räcker att då och då under dagen tvätta fötterna (be om förlåtelse/rena sig) för att fortsätta vara rentvättade, heliga och frälsta. En sådan syn hade gått emot många andra verser där vi kan se Jesus höga förväntningar på oss, och där vi kan se att vi t o m måste vara beredda att förneka oss själva för att kunna vara värdiga som hans lärljungar:
Mark 9:45. Och om din fot är dig till förförelse, så HUGG AV DEN. Det är bättre för dig att ingå i livet halt än att ha två fötter och bli kastad till HELVETET, till den outsläckliga elden, 46. där deras mask inte dör, och elden inte släcks.
Joh 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte LYDER Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir KVAR över honom.”
Joh. 5:14 Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.”
Joh. 8:11 Hon svarade: “Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: “Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”
John 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. —23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.
Joh. 15:3 Ni är redan nu RENA i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.—10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.
Luk. 14:26 “Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. 27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge
Matt 10:22. Och ni skall bli hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som står fast intill ÄNDEN skall bli frälst.
Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.
Syftet med fottvagningen var att använda det som ett EXEMPEL, för att vi skall göra som det som Jesus gjort mot oss
Det måste alltså inte handla om att just tvätta andras fötter, utan det kan vara en annan handling som vi skulle kunna hjälpa en medmänniska med. Just fottvagning var ett lysande exempel, för det är verkligen en omvänd tanke att en Mästare “sänker sig” till nivån där han utför en sådan enkel tjänst gentemot andra som kanske borde utföra sådana tjänster gentemot honom själv? Men i Jesus värld är man störst om man ödmjukar sig och är de andras tjänare. “Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom”, säger Jesus, och han säger även:
Matt.23:11 Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. 12 Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
Vi svenskar kanske har svårt att förstå det här tänket med att tvätta våra fötter såvida vi faktiskt inte ändå planerat att bada eller duscha, men så bor vi också i ett land där man vanligtvis inte går med sandaler på torra och dammiga vägar, utan snarare på asfalt och med skor eller stövlar på underlag som kan vara både blöt och kall. Om vi sedan tar av oss våra varma skor inomhus kanske vi inte ens skulle se det som en ynnest om någon annan tar sig an våra svettiga fötter för att tvätta dem, utan något vi i så fall hellre gör själva privat (och givetvis då vi ändå tänkt bada/duscha). Under Bibelns tid var det vanligare att man tvättade sina fötter (och händer), dels för att det faktiskt behövdes (sandaler + damm = smutsiga fötter), och dels för att det handlar om både vördnad och tradition.
Petrus frågar Jesus varför han inte kan tvätta även hans händer och hans huvud, men det skulle krångla till det som Jesus försökte undervisa om. Om man badat på morgonen och sedan går ut på ett ärende, så är det förmodligen inte huvud och händer som man känner är nersölade och behöver tvättas, men ganska naturligt FÖTTERNA om man nu vandrar med sandaler. Därför kände nog Jesus att det inte fanns ett syfte med att tvätta även andra kroppsdelar helt i onödan, utan vi hjälper ju våra medmänniskor just genom att hjälpa till i något område där det verkligen behövs. Att hjälpa någon att kratta hans uppfart trots att uppfarten är ganska nykrattad, är ju ingen stor hjälp – utan snarare tvärt om. Man är förmodligen bara i vägen och slösar bort sin tid.
Jesus säger “Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna”, och det går att tolka både bokstavligt och andligt. (Ungefär som att det går att tolka “Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling” både bokstavligt och andligt.) Dels så stämmer ju det som Jesus säger rent bokstavligt. Det räcker med fötterna! Man skulle också kunna se det på så sätt att vi inte behöver döpa oss i vatten varje gång som vi syndar, och att det räcker med att bekänna våra synder och omvända oss om vi syndar efter vårt dop och pånyttfödelse. Men Jesus säger i Joh. 13 att hans lärljungar var “rena”, och det skulle han inte säga om de varit skyldiga för synd under det tillfället. Ändå tvättade Jesus (som förstås också var ren) deras “rena” fötter – trots att de alltså redan benämndes som rena och faktiskt inte hade någon synd (eftersom de blivit renade och därför rättfärdiga) – för även rena människor har ju behov av att ödmjuka sig och tvätta andras fötter – eller utföra andra goda gärningar gentemot sina medmänniskor. Rena människor borde vilja utföra goda gärningar.
Jesus sa dock “Så är också ni rena, DOCK INTE ALLA” och syftade på Judas, för han var INTE ren – just pga sin synd. Synd orenar ALLTID en människa, och därför kallade Jesus alla lärljungar för rena, utom just syndaren Judas – trots att han tvättat allas fötter. Regelbunden och daglig synd = ingen sann omvändelse. Jesus tvättade sina lärljungars fötter för att ge dem ett exempel att följa, och jag tror inte exemplet bokstavligen och av ren nödvändighet måste innebära att just tvätta andras fötter. Om nu Jesus som är GUD är ödmjuk nog att tvätta sina lärljungars fötter, så borde vi ta efter hans exempel genom att tjäna och göra goda gärningar gentemot våra medsyskon. Det gjorde exempelvis denna berömda kvinna som var en känd synderska i sin stad, och som fick sina synder renade av Jesus (när hon ödmjukade sig inför honom, omvände sig och visade sin tro med goda gärningar):
Lukas 7: 37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan.—44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: “Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: “Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: “Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: “Din tro har frälst dig. Gå i frid.“
Annat exempel:
1 Tim. 5:9 Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.11 Yngre änkor skall du däremot avvisa. Ty när de drivs av begär och sätter sig upp mot Kristus, vill de bara gifta sig 12 och drar domen över sig, eftersom de har förnekat sin första tro. 13 På samma gång lär de sig att vara lata, när de går omkring i husen. Och inte nog med det, de lär sig också att vara skvalleraktiga och nyfikna och att prata om sådant som de borde tiga med. 14 Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem. 15 Somliga har redan vänt sig bort och följt Satan.
Vi kan läsa att kvinnan som tvättade Jesus fötter med sitt hår fick förlåtelse för sina synder, och vi vet redan vad villkoret för förlåtelse är. Vi kan därför anta att kvinnan omvände sig:
Apostlagärningarna 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva
1 Joh. 1: 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Jesus sa också till Petrus: “Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det.” Jag undrar om han tänkte på att Petrus senare skulle komma att förneka honom tre gånger, och att Jesus trots denna vetskap visar en förlåtande och tjänande attityd mot Petrus – en sådan attityd som även vi bör han mot de som gjort ont mot oss? Även om Jesus hade en förlåtande attityd mot de som syndat mot honom (exempelvis de som korsfäste honom), och om även vi har en likartad inställning, så betyder det inte att de som gjort ont mot oss faktiskt per automatik blir förlåtna inför Gud. De blir endast förlåtna om de bekänner sina synder och omvänder sig, och det är något mellan Gud och dem själva. Men det är viktigt att vi har en förlåtande inställning så att även våra hjärtan är rena inför Gud. Kanske Petrus skulle erinra sig att hans mästare tvättade hans fötter och visade ödmjukhet, trots att han samtidigt visste att Petrus inom bara några timmar skulle komma att förneka honom väldigt ihärdigt.
Människan blir oren genom synd från hjärtat
Jesus förklarar att det är vad som kommer från våra hjärtan som kan gör oss orena, och han ger exempel på sådan synd som orenar oss. Även onda planer är alltså en synd, även om vi inte hunnit utföra dessa planer än. Frestelser är däremot ingen synd. Endast om vi väljer att ge vika för dem.
Mark. 7:15 Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne.”17 När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. 18 Han svarade dem: “Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, 19 eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?” Därmed förklarade han all mat för ren. 20 Och han tillade: “Det som går ut ur människan, det gör henne oren. 21 Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, 22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. 23 Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.”
Kulturen att tvätta varandras fötter på Bibelns tid
Det verkar som att tvätta en annan persons fötter (eller åtminstone möjliggöra detta så att de själva kan tvätta sina fötter) kan vara ett tecken på både vördnad och gästfrihet, och där man önskar sin medmänniska gåvan att känna sig fräsch innan man intar exempelvis en måltid.
1 Mosebok 18:4 Låt mig hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. (Abraham)
1 Mosebok 19:2 och sade: “Mina herrar, kom med till er tjänares hus. Tvätta era fötter och stanna över natten. Sedan kan ni fortsätta er färd tidigt i morgon.” De svarade: “Nej, vi stannar på gatan över natten.” (Lot)
1 Mos. 24:29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. 30 Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan. —” 32 Så kom mannen till hennes hem, och man lastade av kamelerna och tog fram halm och foder åt dem och vatten till att tvätta hans och hans följeslagares fötter. (Laban och hans hushåll)
1 Mosebok 43:24 Mannen förde dem in i Josefs hus. Han gav dem vatten att tvätta fötterna med och gav deras åsnor foder.
Dom. 19:20 Då sade den gamle mannen: “Frid vare med dig! Låt mig sörja för allt som saknas dig. Men här på den öppna platsen skall du inte stanna över natten.”21 Så förde han honom in i sitt hus och gav åsnorna foder. Och när de hade tvättat sina fötter, åt de och drack.
1 Sam. 25:40 När Davids tjänare kom till Abigail i Karmel, sade de till henne: “David har sänt oss till dig för att få dig till hustru.” 41 Då reste hon sig och föll ner till marken på sitt ansikte och sade: “Se, här är din tjänarinna. Låt mig tjäna med att tvätta fötterna på min herres tjänare.” 42 Därefter reste hon sig snabbt och satt upp på åsnan. Så gjorde också de fem unga flickor som gick med henne. Hon följde med dem som David hade sänt och hon blev hans hustru.
2 Samuelsboken 11:8 Därefter sade David till Uria: “Gå ner till ditt hus och tvätta dina fötter.” Uria lämnade då kungens palats, och kungen sände en gåva till honom.
2 Samuelsboken 19:24 Mefiboset, Sauls son, kom också ner för att möta kungen. Han hade varken ansat fötter eller skägg eller tvättat sina kläder från den dag då kungen drog bort till den dag då han kom välbehållen tillbaka.
2 Mos. 29:1 Detta är vad du skall göra med dem för att helga dem till att bli mina präster:—17 Men själva baggen skall du stycka och tvätta inälvorna och fötterna och lägga dem på styckena och huvudet. 18 Och du skall bränna hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer åt Herren, en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
2 Mos. 30:17 Herren sade till Mose: 18 Du skall göra ett kar av koppar med en fotställning av koppar att användas till tvättning och du skall ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det. 19 Aron och hans söner skall tvätta sina händer och fötter med vatten från det. 20 När de går in i uppenbarelsetältet skall de tvätta sig med vatten för att de inte skall dö, så även när de träder fram till altaret för att göra tjänst genom att tända eldsoffer åt Herren. 21 De skall tvätta sina händer och fötter för att inte dö. Detta skall vara en evig stadga för dem, för Aron själv och hans efterkommande från släkte till släkte.
2 Mosebok 40:31 Mose och Aron och hans söner tvättade sina händer och fötter med vatten ur det.
3 Mosebok 1:9 Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen bränna alltsammans på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft förHerren.—13 Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen offra alltsamman och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Psaltaren 58:11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden, han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.
Höga Visan 5:3 Jag har tagit av mina kläder, skulle jag nu ta på dem igen? Jag har tvättat mina fötter, skulle jag nu smutsa ner dem igen?
1 Kor. 5:6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?
Gal. 5:9 Lite surdeg syrar hela degen.
