Tillbedjan – Att be till jungfru Maria ungefär som när man ber om förbön av en syster eller broder?

“Hail Mary, full of grace, the Lord is with thee; blessed art thou among women, and blessed is the fruit of thy womb, Jesus. Holy Mary, Mother of God, pray for us sinners, now and at the hour of our death. Amen.” (del av rosary)

“Pray for us sinners?” Det låter onekligen som den som författat denna AveMariabön (just denna fras är ett senare tillägg) anser att Maria själv inte skulle ha vara en syndare i behov av en frälsare? Vidare dubbelfel när författaren ber en död människa att be för andra. Ändå är denna bön väldigt populär bland många katoliker.

En del katoliker kanske hävdar att de inte ber till Maria (och andra helgon) på samma sätt som när vi ber till Gud, utan att de snarare ber till Maria på liknande sätt som när vi ber en annan kristen om förbön för oss. Det finns dock flera skillnader och faktorer som inte överensstämmer med Bibeln. Se nedan.

Andra katoliker kanske menar att vi ber tillsammans MED Maria snarare än till henne. Men när kristna människor ber tillsammans med andra i exempelvis en bönegrupp eller i kyrkan så placerar de inte någon, vare sig fysiskt eller andligt, på ett högre plan utan alla ber som likvärdiga (levande) människor underställda Gud. I en kristen gemenskap, där rättfärdighet råder, anser man inte att vissa personers böner är mer kraftfulla än andras men däremot att inte alla nödvändigtvis har samma nådegåvor (t ex helandegåvan) och man utser därmed inte någon eller några personer till en slags överbedjare framför andra. Det närmaste man kan komma det tankesättet skulle kunna vara inställningen till de första apostlarna medan de ännu levde. Samtliga fick ta emot andens gåvor direkt av Jesus, inklusive gåvorna att driva ut demoner och hela sjuka. Vi kan inte läsa att någon av dem accepterade tillbedjan av andra.

Faktorer som talar emot katolsk Mariatillbedjan:

Maria lever inte längre – kommunikation med döda kan riskera avvikelse från det viktigaste budet

Till skillnad från de kristna systrar och bröder som vi ber om förbön så lever inte längre Maria. Bibeln uppmuntrar inte idén att döda människor ska be för oss, utan tvärt om talar Bibeln emot kontakt med döda (se denna artikel om att be för döda). Det är Gud vi ska be om råd och tillbe.

Jesaja 8:¹⁹ När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?”

5 Mos. 18:¹⁰ Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ¹¹ ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och INGEN SOM SÖKER RÅD HOS DE DÖDA. ¹² Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig.

Varför ska vi då ta initativet att vända oss till den döda Maria? Riskerar inte en sådan aktivitet att bli en grund även för tillbedjan av henne? Är inte detta också vad som sker bland katoliker i flera länder? Med tanke på att det mest centrala budet i Bibeln är “Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”, vore det då inte lämpligt att undvika nya och onödiga traditioner som kan tänkas konkurrera med detta väldigt viktiga bud? Vad är nyttan med denna nya tradition att tillbe en avliden människa, där man dessutom lägger till faktorer som att Maria inte fick fler barn än Jesus, att hon var syndfri samt en slags medlare mellan oss och Gud? Är inte detta att ytterligare förstärka bilden av henne som ett gudaväsen? Varför är det inte tillräckligt att vända sig till Jesus Kristus (Gud i kött) med våra böner, samt att be om förböner bland människor som fortfarande lever?

Avbilder/avgudar förbjudet för Israel av goda skäl

2 Mos 20:3-6 förbjuder avbilder/avgudar, och gör kopplingen med tillbedjan. Det är alltså lätt att förstå varför Gud gett Israel detta bud. Han kände förmodligen till att en vördnad av människor som avlidit riskerar att övergå i tillbedjan – speciellt om de avlidna människorna stått oss nära och/eller ansetts vara storheter/hjältar eller avundsvärda på andra sätt. Att därför förbjuda avbilder helt och hållet skulle kunna få detta problem ur världen. (Vi vet ju hur det gick med guldkalven.)

Om katoliker känner att de har en lite annorlunda innebörd av ordet “tillbe” så kanske de skulle bli mindre missförstådda om de började använda ordet på samma sätt som andra kristna, samtidigt som de börjar använda andra ord – såsom vörda, respektera – om de menar att dessa begrepp bättre speglar deras bild av hur de kommunicerar med Maria. Exempel på hur vördnad kan övergå till direkt tillbedjan:

Jes. 44:15 Detta har människorna till bränsle. Man tar av veden och värmer sig med den, man tänder på den och bakar bröd. Men man tillverkar också en gud av den och tillber denna. Man gör av träet en avgudabild och faller ner för den.—17 Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild. För den faller man ner och tillber. Man bönfaller inför den och säger: “Rädda mig, för du är min gud.”

Jes. 46:6 Man skakar ut guld ur börsen och väger upp silver på vågen. Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud, som man faller ner för och tillber.

Jer. 25:6 Följ inte andra gudar, så att ni tjänar och tillber dem och väck inte min vrede genom era händers verk. Då skall jag inte heller låta olycka drabba er.”

Apg. 7:43 Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

I vilka proportioner borde vi be till olika helgon?

Om man utser Maria som en slags mellanled mellan oss och Gud, samt någon som vi vill ska be för oss, så finns en risk att det blir en slags konkurrens mellan Jesus, Maria samt olika helgon, liksom en osäkerhet i vilka proportioner vi borde rikta våra böner till dem. Låter inte detta väldigt likt hinduismen med alla dess gudar, och som ibland har individuella specialkrafter? Katolicismen riskerar att göra Maria och helgon till långt mer än människor, där katoliker kan tänkas be till dessa om helande, framgång eller vilket behov man än har. Vore det inte en god idé att försöka lägga om kursen så att inte fler personer tillbes än just den levande Guden?

“Blessed virgin Mary” riskerar att bli en fras liknande den som muslimer använder för sin profet, när de ofta i både tal och skrift gör tillägget “peace be upon him”, så fort de nämner Muhammeds namn.

Paulus och Petrus ville inte tillbes

I Apg 14:8-18 kan vi läsa om hur Paulus och Barnabas river sönder sina kläder i förtvivlan när folk ämnade offra till dom som om de vore gudar. Paulus och Barnabas motiverade sitt starka ställningstagande med att “Vi är människor som ni”, samtidigt som de uppmanade dem att upphöra med att tillbe avgudar och i stället omvända sig till den levande Guden (skaparen). Borde inte även vi lyda deras uppmaning och omvända oss till den levande Guden? Då kan det väl aldrig gå fel? Om Paulus och Barnabas reagerade starkt på att upphöjas för att de endast är människor, så kan det mycket väl vara så att Maria själv skulle dela deras uppfattning.

Även aposteln Petrus reagerade negativt när Kornelius föll ner inför honom och tillbad honom (Apg 10:25), och Petrus sade genast “Stig upp! Också jag är en människa”. Alltså samma reaktion som när Paulus råkade ut för en liknande händelse. Aposteln Petrus anses av den katolska kyrkan vara den första människan som ärvt kyrkoämbetet (direkt från Jesus), och var Jesu nära vän och lärljunge. Han var dessutom inte död utan högst levande när han samtalade med Kornelius. Ändå var hans omedelbara reaktionen när Kornelius föll ner och tillbad honom, att han skulle stiga upp från sin tillbedjanposition av skälet att Petrus “är en människa”. Men vi ska alltså tro att Maria, tvärt emot Petrus, skulle ha godtagit en liknande tillbedjan? Skulle hon verkligen ha acceptera att människor flyttar en del fokus bort från Jesus Guds son till henne själv? Är det inte troligare att hon skulle säga “Stig upp! För jag är bara en Herrens tjänarinna och en människa precis som ni”?

En är medlaren

Bibelns anspråk att EN är medlaren mellan Gud och människor är fullt möjligt att tolka som att en är medlare mellan Gud och människor.

1 Tim. 2:5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus

Matt. 4:10 Då sade Jesus till honom: “Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.”

Hebr. 1:6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.

Joh. 24:24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.“

Iver att hitta stöd för katolicism bland kyrkofäder och utombibliska skrifter

Utombibliska skrifter kan absolut innehålla sanning, men det finns en iver inom den katolska kyrkan att anamma utombibliska texter som verkar stödja katolicismen, förmodligen eftersom det saknas i Bibeln (om man inte vill omtolka och spekulera). Om det är tänkt att vi bör ha ett fokus på Maria och Mariaböner, så kan man tycka att en sådan stor sak borde stå omnämnt i Bibeln. Likaså finns det risker med tankegången att det hela tiden kommer nya gudomliga uppenbarelser och nytt ljus, som föder nya dogmer och traditioner. Vi kan förstås läsa om olika faser i Bibeln (t. ex. utvecklingen att gå från judendom till kristendom), men dessa processer finns som sagt med i Bibeln som är Guds ord. Vi kan alltså helt lita på historiebeskrivningen.

Ockhams rakkniv

Bibeln går att förstå som den är och utan att komplicera saker och ting. Det är inte helt fel att applicera Ockhams rakkniv på Bibeln, vilket är en princip som innebär att man inte ska anta fler saker än som är nödvändigt för att förklara de observationer man gör. Det går att acceptera den absolut enklaste och logiska förklaringen om det finns olika alternativ att välja mellan. Det finns alltså inga orsaker att krångla till saker och ting i onödan. Principen är uppkallad efter den engelska franciskanmunken och filosofen William Ockham (ca 1285–1347). Om vi därför som kristna har valet mellan att kommunicera med döda eller inte kommunicera med döda, så borde det sistnämnda ha företräde.

Alla tolkar vi Bibeln, och en del väljer dessutom ut några människor som får tolka åt dem – framför allt i fall där det finns osäkerhet eller tvister. Detta gäller framför allt inom katolicismen som ju ser påven som en auktoritet och den som förväntas tolka skriften rätt. Det kanske känns tryggt för katoliker att ytterst låta en auktoritet få det sista ordet när flera personer kommer till olika tolkningsresultat, men de kommer inte undan det jättestora beslutet att avgöra i vems händer de borde lägga ett sådant tolkningsföreträde. Vem bestämmer att det borde vara just påven, den katolska kyrkans överhuvud, som ska ha tolkningsföreträde och inte en annan kyrkas överhuvud? Bibeln lär oss att vi har ett eget ansvar:

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna(”ädlare till sinnes” 1917) i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE OM DET KUNDE FÖRHÅLLA SIG SÅ (”för att se om det förhölle sig såsom nu sades” 1917).

Läs i denna artikel om katolska kyrkans ursprung.

Men Bibeln visar väl att det finns en successionsordning – från församlingsledare till församlingsledare? Ja, och Paulus ger också noga instruktioner för vem som kvalificerar sig för detta och att de som redan är församlingsledare inte borde vara för snabba med att “lägga händerna” på någon (utse någon till ett sådant ämbete) i det fall personen inte är helt lämplig. Paulus varnar också för att det snabbt skulle gå utför vad gäller församlingsledare (se verser nedan). Exempel på nya traditioner, som Paulus aldrig lärt ut, är att en församlingsledare måste leva i celibat, klä sig i vissa skrudar, fungera som ensam församlingsledare med högst auktoritet över alla församlingar, etc. Om man läser Paulus instruktioner för församlingsledare, samt hur en församling borde fungera (med profetior, tungotal, etc) så ser man ganska stora skillnader med den katolska kyrkan.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste (presbyteros)—28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 2 Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.  

Några vanliga argument för att be till Maria

• Jesus samtalade med de ej levande Mose och Elisa på ett berg i Matt. 17:3, och även med den döde Lasaros. Det betyder väl att vi får be till Maria?

Svar: Jesus är Gud! Visserligen var han här även människa och underordnade sig sin Fader i himlen, men det ändrar inte på att han även var Gud. Det vore ofantligt olyckligt att rättfärdiga sitt agerande med att hänvisa till att “Gud gjorde så, och därför så får jag också göra det”.  Gud har samtalat med både goda och onda änglar, och även Satan själv. Han har t o m besökt dödsriket och kommunicerat med dem där. Det betyder inte att vi också får göra samma sak. Ett av buden är “Du skall icke döda” (eller inte mörda enligt en del). Betyder det att det även är fel av Gud att döda, eftersom han förbjudit oss att göra det? Nej, absolut inte! Gud har skapat oss och får därför släcka liv. Faktiskt så ska vi ALLA dö.

• I Uppenbarelseboken 5 och 8 står det om de avlidnas själar som ber för människor. Det betyder väl att vi får be till Maria?

Nej, det står inte att några döda ber för levande. De heligas böner (alltså böner från levande människor på jorden) liknas ibland vid rökelse – eller att bönerna blandas med väldoftande rökelse – och betyder alltså inte att döda kan be för levande. I Upp. handlar det dessutom om de levandes böner.

Upp. 8:3 Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen.4. Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud.

Upp. 5:7 Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. 8 Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.

• Det finns psalmer som talar om prisa Gud och hans änglar!

Det är livsfarligt att plocka ut poetiska uttryck och bygga nya doktriner på dem. Det är bättre att läsa poesi genom klarare bibelverser. Dessutom uttrycker även psalmer vikten av att tillbe GUD allena. För att vara på den säkra sidan skulle vi kunna nöja oss med att tillbe och dyrka Gud allena.

Ps. 81:10 Hos dig får inte finnas någon annan gud, du skall inte tillbe någon främmande gud.

Ps. 97:7 På skam skall alla de komma som dyrkar avgudabilder och skryter med sina maktlösa gudar. Alla gudar skall tillbe honom.