Konsekvenser av svensk massinvandring och liknelsen med valet av Kung Saul
Det finns ett stycke i Bibeln som jag kommer att tänka på när jag lyssnar på en del sjuklövernröstare som kritiserar den politik de nu har fått. Visserligen så kan alliansen idag, oktober 2014, med all rätt kritisera vissa delar av den rödgröna rörans politik som de inte röstat på eller alls önskat få – såsom höjda skatter, att göra gymnasieskolan obligatorisk och högskoleförberedande, att ge kommunerna vetorätt vad gäller friskolor, att erkänna Palestina som land, etc – men vad gäller invandringspolitiken så är den i stort sätt densamma som alliansens politik. Man kan därför säga att i stora drag så får sjuklövernröstare precis den politik som de röstat fram, för de har ju valt att inte lägga sin röst på sverigedemokraterna och en mer ansvarsfull budget som möjliggör en bra välfärd samtidigt som vi kan fortsätta att hjälpa flyktingar. Röstar man på sjuklövern så röstar man ju på en försämrad välfärd, för t o m Reinfeldt erkände ju sommaren 2014 att vi inte skulle förvänta oss några reformer vad gäller välfärden, eftersom han ju gärna ser att Sverige i stället fortsätter att lägga stora resurser på massinvandring. (Ja, han uttryckte sig inte precis så, men det är vad hans budskap gick ut på.) Med andra ord så kan vi inte förvänta oss både en bra välfärd OCH samma kurs vad gäller invandringen som den vi redan slagit in på. Det är antingen eller. Reinfeldt lovade givetvis inte NOLL välfärd, men han ger oss inget hopp om en bättre välfärd eller ens en oförändrad välfärd, utan snarare en sämre. Vi blir ju trots allt fler invånare i Sverige för varje vecka som går, och de som är de mest nyanlända är ju de som av naturliga skäl behöver ta ut från välfärdskakan till högre grad. Med tanke på Reinfelds ord så har vi alltså försämringar att vänta. Dessutom så lämnade Reinfeldt sin statsministerpost med ett stort budgetunderskott samt bekände att Migrationsverket saknade 48 miljarder extra för att klara sina utgifter.
Därför är det inte logiskt när en sjuklövernröstare kritiserar den sjuklöverpolitik som man ju får om man röstar just på sjuklövern. Vad annat kan de vänta sig? Hur kan man kritisera brister inom äldrevård, sjukvård, handikappomsorg, skola, den höga arbetslösheten, den höga brottsligheten och de många utanförskapsområdena som ökar med raketfart, etc när man ju röstat fram en sämre välfärd?! Trodde de att Reinfeldt skojade? Trodde de att den svenska budgeten plötsligt skulle bli rymligare om de rödgröna partierna tog över ansvaret?
Det bibliska avsnitt jag tänker på handlar om de verser där det israeliska folket begär av profeten Samuel att han ska skaffa dem en kung TROTS att Samuel försöker få dem att förstå att de skulle behöva utstå en lång rad KONSEKVENSER om de skulle få som de ville. Poängen här handlar förstås om det ovisa beslutet att under den här tiden överhuvudtaget önska sig en kung som skulle regera över israelerna (och de var ju knappast laglösa bara för att de hade lagen och profeterna i stället för en kung), men likheten kvarstår när det handlar om att åtminstone öppet bedyra att man går med på negativa konsekvenser och nedskärningar bara man får den politik man vill.
1 Sam. 8:5 och sade till honom: “Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.” 6 Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: “Ge oss en kung till att styra över oss.” Och Samuel bad till Herren. —9 Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem.“10 Allt vad Herren hade talat sade Samuel till folket, som hade begärt en kung av honom. 11 Han sade: “Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Era söner skall han ta för att de skall göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och de skall springa framför hans vagnar. 12 Han skall sätta dem till befäl över tusen och till befäl över femtio eller till att plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd eller till att tillverka krigsredskap och utrustning för hans vagnar. 13 Era döttrar skall han ta till att bereda salvor, laga mat och baka bröd. 14 Era bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han ta och ge åt sina tjänare. 15 Han skall ta tionde från era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare. 16 Och han skall ta era tjänare och tjänarinnor och era bästa unga män liksom era åsnor och använda dem för sitt behov. 17 Han skall ta tionde av er småboskap, och ni skall vara hans tjänare.18 När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall Herren inte svara er.”19 Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: “Nej, en kung måste vi ha över oss. 20 Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig.” 21 När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. 22 Då sade Herren till Samuel: “Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.” Och Samuel sade till Israels män: “Gå hem, var och en till sin stad.”
Jag säger inte att det är fel av oss svenskar att önska oss en regering, utan det som slår mig är likheten med detta bibliska folk som krävde ett visst styre trots de enorma konsekvenser som skulle slå tillbaka med dem själva och jämförelsen med stora delar av den svenska befolkningen som säger säger ungefär samma sak. Reinfeldt och en del andra politiska ledare beskrev öppet de konsekvenser som en fortsatt allianspolitik skulle leda till (som även skulle gälla en rödgrön politik enligt de rödgröna själva) men folket ropar ändå att de vill ha det på just det sätt som Reinfeldt faktiskt varnar för. “Spelar ingen roll”, ropar folket! “Vi vill trots dina varningar ändå ha en fortsatt massinvandring även då vi är medvetna om att välfärden blir radikalt sämre”. Reinfeldt själv varnade förstås inte folket för att AVRÅDA dem från att rösta på alliansen (till skillnad från profeten Samuel som avrådde israelerna från att sätta en kung över sig) men sommaren 2014 hade han inte så mycket val eftersom sanningen ändå skulle komma upp till ytan förr eller senare. Han hade ju redan länge nog fört människorna bakom ljuset och hävdat att Sverige t o m vinner på invandringssatsningarna i det långa loppet. Statistiken säger dock att Sverige förlorar på massinvandringen både på kort och på lång sikt (läs gratisboken “Låsningen” av Jan Tullberg). Reinfeldt hoppades med sitt erkännande att det svenska folket ändå skulle “öppna sina hjärtan” och förstå konceptet med att satsa på massinvandring på bekostnad av välfärd. Han visste förstås också att Löfvén knappast skulle kunna lyckas bättre med att kombinera massinvandring och välfärd, och speciellt inte om han dessutom vill lägga flera miljoner på saker som genusforskning och rasismutbildning i skolor.
Frågan är dock om det israeliska folket verkligen tog till sig det som profeten Samuel berättade för dem, eller tänkte de kanske att det han varnade för lät för otroligt för att verkligen vara sant? Eller att det kanske inte skulle drabba dem själva utan på sin höjd deras barn och barnbarn? Kanske de trodde att han överdrev? På samma sätt kan man fråga sig hur mycket det svenska folket verkligen tagit till sig av det som Reinfeldt erkände och som analyser och statistik pekar på – att utgifter på 250 miljarder/år (se Jan Tullberg) för att klara invandringspolitiken självklart måste sätta sina spår på välfärden eftersom pengarna måste tas någonstans ifrån.
Många gånger kan jag uppleva att folk INTE förstår ett jota av dessa konsekvenser, eftersom samma personer som rosar sjuklöverns invandringspolitik och demoniserar SD för sin politik, också vågar sig på att kritisera sjukvården där det råder brist på personal och där köer och väntetider till akuten är långa, den alarmerande dåliga svenska skolan, nivån på a-kassan och sjukförsäkringen, rapporter om att brandkåren ibland inte vill åka in i särskilda områden pga risken för stenattacker, antalet utanförskapsområden som hela tiden ökar, den stora arbetslösheten, att åldringar bara får ta en dusch/vecka och knappt får komma ut på promenader, neddragning av redan låga pensioner samt att pensionsåldern kanske måste höjas, att människor med funktionshinder saknar både sysselsättning och tillräckligt med personal för att åka på utflykter, att Sverige vinner tävlingen om flest våldtäkter i västvärlden, skattehöjningar, etc.
Ibland finns det ingen hejd på kritiken från sjuklövernröstare, och ändå borde de ju begripa att det finns brister i alla dessa områden just för att de ju i stället röstat ja till att fortsätta att lägga enorma pengar på massinvandring – som verkar vara den heliga kon. Men på något sätt vill de ändå intala sig att de kan få BÅDE OCH. Eller kanske de får för sig att Sverige ju måste ha råd med att upprätta ungefär en hel ny stad med muslimer (som det ofta handlar om) varje år eftersom det finns svenskar som fortfarande äger sommarstugor, båtar och har råd att åka bort på semester och därför har överskott på pengar som de kan avvara för sinan öppna hjärtans skull? Men sådant privat ägande handlar ju inte omkostnader för staten. När staten måste spara så handlar det om neddragningar i välfärden och/eller skattehöjningar. Skattehöjningar fungerar menligt för landet, och när företag får större kostnader och anställer färre så får staten in mindre skattepengar – som ju behövs för att ge till Migrationsverket och andra som kräver pengar för sina ökade utgifter.
Till råga på allt kanske samma kritiska personer ser ogillande på analyser och statistik rörande arbetet med att försöka utröna vad invandrare faktiskt kostar samhället. De vill inte gärna höra på det örat att invandrare skulle ta ut mer från välfärdskakan än svenskfödda och att invandrare skulle vara klart överrepresenterade när det gäller brottslighet och bidragsberoende. De vill absolut inte höra att det kan finnas risker med att fylla stora delar av städer med muslimer som säger sig vara trogna Korananhängare och stora fans av sharialagar. De vill alltså fortsätta att hålla huvudet i sanden och låtsas som allting kommer att vara som det alltid har varit, oavsett hur många PUT vi ger ut varje år. Men orter med asylanläggningar visar att utgifter och även brottslighet ökar i deras områden.
I en del andra länder så ser man vad som håller på att hända i Sverige enligt den här artikeln, medan vi själva går trallande rakt mot avgrunden. Det kanske inte är vår egen generation som drabbas hårdast, men nästa generation kommer att få smaka på konsekvenserna av en oansvarig invandringspolitik (och framför allt nästföljande generation), och då är det för sent för att vända tillbaka. Ett högre skattetryck för att kunna finansiera alla bidragstagare kan riskera att många företag i framtiden väljer att etablera sig i våra grannländer, liksom individer med bra utbildning och som har det gott ställt. Kvar blir alltså de som är mest bidragsberoende, och vem ska då finansiera deras vardag mitt i arbetslösheten? Idag klarar sig vissa kommuner från att gå i konkurs (såsom Malmö och Södertälje) för att rikare kommuner som haft en mer ansvarsfull invandringspolicy bistått dem med pengar via Robin Hood-skatten, men om även dessa kommuner går under, var ska då extrapengarna komma ifrån när alla kommuner är lika beroende av hjälp från andra? Se gärna denna karta över framtida kommuners transferering till områden där etniska svenskar är i minoritet, till förmån för en utländsk befolkning – som ju framför allt är muslimsk.
Det som är ytterst skrämmande är varje gång en politiker yttrar sig med ungefär “Vi borde inte prata om kostnader och att sätta prislappar på människor, för det handlar om vilket samhälle vi vill ha“. Det kan förstås låta ödmjukt, men om man som politiker tycker det är onödigt att göra budgetanalyser eller ens tycker det är särskilt viktigt att hålla sig till en budget, då bör man inte vara politiker eftersom man är alldeles för oansvarig med andras pengar och lovar mer än man kan hålla. Politik handlar om att prioritera, och inte att ge allting till alla, ihop med att försöka lösa givmildheten genom ännu fler skattehöjningar – som ju absolut inte är bra för företagandet eller landet.
Den svenska blåögdheten kommer att straffa sig, och ibland är det inte särskilt smart att vara så snäll så man är dum. Vi kan helt enkelt inte vara hela världens socialbyrå och tro att vi ändå kommer att klara det. Om vi i stället hade fokuserat på att hjälpa de som verkligen är flyktingar enligt FN:s definition, samt hjälpa människor på plats i deras flyktingläger som de sällan har råd att lämna, då skulle vi kunna rädda fler människor till en lägre peng. Men som sanna svenska fariséer resonerar, så verkar inte det alternativet vara fint nog trots att fler alltså kan räddas.
Hittills så är det endast SD som kan presentera ett förslag som 1) räddar landet, 2) bibehåller välfärden och faktiskt förbättrar den på sina hålla, och 3) räddar fler flyktingar. SD har även nolltolerans till rasism, så vad är problemet? Avarterna, som alla politiska partier har? Dess historia, trots att alla partier har mörker i sin historia? Jimmie Åkessons föregångare? Eller kan det vara så att man vill fortsätta att vara politiskt korrekt och ha kvar sina fördomar?
