Mandelas mörka sida om terrorism, support för abort, samkönade äktenskap och palestinsk stat
Mandela erbjöds befrielse från fängelse redan 1985 om han bara bekräftade att han inte längre skulle stödja och använda sig av våld för sin sak, men Mandela vägrade och satt ytterligare några år i fängelse (där han en gång hamnade pga inblandning i en lång rad terrorattacker via den organisation som han startade). Lär mer här. Media har under decennier glorifierat Mandela utan att skriva särskilt mycket om hans mörka sidor. Låt oss inte glömma att Mandela hamnade i fängelse pga våld och terror, och visst hör man hemma i ett fängelse om är anhängare av terror?
Mandela ger kvinnor rätt till abort ända till v. 20 – eller längre om det handlar om handikappade barn
(Artiklar i tidningen Dagen om ämnet, här , här och här)
Mandela skapade en lag 1996 där kvinnor tillåts göra aborter fram till vecka 20, pga sociala eller ekonomiska skäl (ett barn kan födas i vecka 21 och fortfarande leva). Om barnet dessutom misstänks vara handikappat så tillåts mamman att göra abort när som helst under graviditeten – ända fram till födseln.
Mandela: “Women have the right to decide what they want to do with their bodies.”
Mandela har blivit något av en gay-ikon
Mandela har alltid varit för homosexuellas rättigheter såsom samkönade äktenskap, och Sydafrika blev det femte landet i världen att legalisera samkönade äktenskap under Mandelas styre. Läs från christiannews.
Mandela anser att Israel är boven vad gäller problemet i mellanöstern, och palestinierna de förtryckta
Hela brevet från Mandela här nedan kan läsas här.
Mandela jämför Israels styre med apartheid.
“You seem to be surprised to hear that there are still problems of 1948 to be solved, the most important component of which is the right to return of Palestinian refugees. The Palestinian-Israeli conflict is not just an issue of military occupation and Israel is not a country that was established “normally” and happened to occupy another country in 1967. Palestinians are not struggling for a “state” but for freedom, liberation and equality, just like we were struggling for freedom in South Africa. In the last few years, and especially during the reign of the Labour Party, Israel showed that it was not even willing to return what it occupied in 1967; that Settlements remain, Jerusalem would be under exclusive Israeli sovereignty, and Palestinians would not have an independent state, but would be under Israeli economic domination with Israeli control of borders, land, air, water and sea.— If you also follow the judicial system in Israel you will see there is discrimination against Palestinians, and if you further consider the 1967 Occupied Territories you will find there are already two judicial systems in operation that represent two different approaches to human life: one for Palestinian life and the other for Jewish life. Additionally there are two different approaches to property and to land. Palestinian property is not recognized as private property because it can be confiscated. The Palestinian state cannot be the by-product of the Jewish state, just in order to keep the Jewish purity of Israel. Israel’s racial discrimination is daily life of most Palestinians. Since Israel is a Jewish state, Israeli Jews are able to accrue special rights which non-Jews cannot do. Palestinian Arabs have no place in a “Jewish” state. Apartheid is a crime against humanity. Israel has deprived millions of Palestinians of their liberty and property.“
Mandela hänvisar till Yasser Arafat som “comrade in arms”. År 2000 var det tänkt att den Amerikanska judiska komittén skulle ordna en middag för Mandela vid vilken han skulle föräras ett människorättspris, men tillställningen avbokades några dagar innan. Skälet ska ha varit att Mandela försvarade en spionrättegång i Iran gällande 13 iranska judar, som Mandela bedömde som “free and fair.”
Kuba
Mandela:
“Long live the Cuban Revolution. Long live comrade Fidel Castro. Cuban internationalists have done so much for African independence, freedom, and justice. We admire the sacrifices of the Cuban people in maintaining their independence and sovereignty in the face of a vicious imperialist campaign designed to destroy the advances of the Cuban revolution. We too want to control our destiny. There can be no surrender. It is a case of freedom or death. The Cuban revolution has been a source of inspiration to all freedom-loving people.“
Mandela var medlem i den sydafrikanska kommunistgruppen SACP
Det är ingen synd att vara kommunist, men däremot borde det inte finnas några skäl att ljuga om det. Mandela har under decennier förnekat att han varit medlem i SACP, men det har visat sig vara falsk. Läs mer här.
“Unlike President Obama, who was awarded his Nobel “Peace Prize” before going on a killing spree stretching from Yemen and Libya to Afghanistan and Syria, Mandela was awarded his prize in 1993, well after he helped found and lead a formally designated terrorist group known as Umkhonto we Sizwe, or “Spear of the Nation.” Whether Mandela’s now-officially documented membership and even leadership in the SACP will tarnish his image among die-hard supporters or the increasingly discredited Nobel Committee, however, remains to be seen. “
Mandelas mörka historia
Jag skulle personligen inte ställa upp med att delta i en sång som uppmuntrar till dödande av vita (eller svarta) – och speciellt inte om jag var en politisk ledare – men Mandela valde en annan väg:
Man skulle önska att Nelson Mandela kunde ha gjort ett uttalande där han meddelar att han ångrar delar av sitt förflutna och sitt samröre med den våldsamma sidan av ANC (som flera länder, såsom USA och Storbritannien, listat som en terroristorganisation), men något sådant uttalande har inte gjorts. Kanske för att han helt enkelt inte tar avstånd från våldsamheter och mord så länge som det handlar om en kamp för frihet.
I i den här artikeln kan du läsa om Mandelas andra sida – hans mörka sida. Där framkommer att han startade Umkhonto we Sizwe, som är en terrororganisation inom ANC – som ju av många länder räknats som en terrororganisation i sig. Det är skämsigt att Sverige varit med och gett finansiell support för en terrororganisation som ANC (och enligt uppgift som kan det röra sig om minst en biljon kronor!) men på något sätt låter det så typiskt svenskt och naivt. Inte för att Sverige räknas som ett land som vill understödja terrorism, men däremot så kan svenskar vara väldigt blåögda och tro det bästa om folk bara de säger de rätta sakerna. Att arbeta mot apartheid är förstås något fint och en behjärtansvärd sak att kämpa för, och eftersom Sydafrika verkligen står ut angående detta problem så kanske svenska politiker därför är villiga att öppna plånboken och transferera en stor del av svenskarnas skattepengar till en unik organisation som står för de rätta åsikterna. Att de utför sin kamp med hjälp av terror är förstås något man inte gärna vill ta till sig och helst inte tro på. Mandela förnekade under sin livstid att han varit medlem i kommunistpartiet, och det vet vi är en stor lögn.
Exempel från ovan artikel:
“Poverty among Afrikaners has soared in the years since the end of apartheid— South Africa has one of the highest crime rates in the world and is famous for its gated communities and private security companies. — Afrikaners as a people have been destroyed. The names of Afrikaner heroes have been torn from towns, streets, and public squares, and replaced with those of “anti-apartheid” leaders. The collective white defense forces known as “commandos” have been outlawed, meaning that those unable to afford private security companies are left vulnerable to black violence.—Since Mandela refused any consideration of a Boer homeland, numbers alone ensure that Afrikaners are politically disenfranchised. More than 750,000 whites have left the country, but Boer farmers are trapped. Their wealth—their farmland—is illiquid. If they did try to leave, confiscatory taxation would leave them all but penniless. Mandela’s magnanimity consisted in keeping whites around to pay taxes to keep his one-party ANC dictatorship going, but denying them meaningful representation.”
“In 1962, Mandela left South Africa on an international trip to win support for a violent struggle against the South African government. He negotiated for aid for the African National Congress with various anti-Western governments, including East Germany and Communist China.—After this perverse version of international diplomacy, Mandela underwent intensive military training in Ethiopia, where he learned sabotage, bombing, and guerrilla warfare. Upon his return to South Africa, Mandela was arrested for leaving the country without a passport and for inciting a strike. —The government alleged 235 separate acts of sabotage. Mandela was sentenced only to life imprisonment rather than death, even though the government believed it had prevented a bloody civil war . — Mandela did not unleash a campaign of state directed violence against whites. Instead, he largely maintained the economic system for the benefit of those already in power, while systematically dispossessing middle class and working class whites, especially Afrikaners. —President Mandela and his new regime concentrated on reconciling whites to the new government by means of widely publicized symbolic efforts while stripping them of any collective economic, social, or political identity. Mandela won praise for letting “Afrikaner leaders” such as F.W. De Klerk serve in his government, but this was nothing more than continuing his working relationship with collaborators.”
Mer info på nätet
Mandelas styre skulle ha fått poäng om han kunnat påvisa reducerade mordsiffror, men i stället är sanningen den motsatta. Visst är det väl lika tragiskt om människor dör oavsett om de är vita eller svarta?
1948-1989 = 170 mord per år pga apartheid. Sedan 1994, 24.206 mord per år
“Do we know how many blacks were killed under apartheid? We do, and the source is none other than the Human Right Commission submitted as evidence to the TRC in 1997. The statistics they proffered relate to the number of blacks killed between the years 1948 up to the election in 1994. The total number of blacks killed were 21 000. — The HRC report also makes a distinction between two periods. One from 1948 till 1989 and the next from 1990 to the election in 1994. The number killed for the period from 1948 until 1989 is 7 000. That means the number killed from 1990 to 1994 which is AFTER the unbanning of the ANC and for all intents and purposes apartheid had ended is a whopping 14 000, involving mostly black on black violence between the ANC and the IFP and various other factions! —Of the 14 000 killed during those 4 years, 92% of deaths were caused by blacks killing blacks. Only 5.6% were attributed to the Security Forces at the time and usually in retaliation to attacks initiated by the ANC/UDF that had been unbanned. —What this means is that during the apartheid reign of 41 years, 7 000 blacks died compared to double the amount of dead in just 4 years! Let me break it down yet further, 170 blacks were killed as a result of apartheid ANNUALLY. — More blacks then were killed under De Klerk’s ‘new’ anti-apartheid government of 4 years than in 41 years of government under full blown apartheid! —1948 – 1989: 7 000 1990 – 1994: 14 000 (of which 92% as a result of ‘black-on-black’ violence)”
