Svar nr 2 till Stefan Swärd, och Sven-Gunnar Hultman avseende artikel i Dagen

Här kommer mina kommentarer angående en artikel i tidningen Dagen, där återigen pastorerna Stefan Swärd och Sven-Gunnar Hultman försvarar sitt tidigare upprop och angrepp på de människor som vill kombinera sin kristna tro med en röst på Sverigedemokraterna. Deras kommentarer citerar jag i grönt . (Jag passar också på att kort kommentera Stefan Gustavssons artikel i samma ämne eftersom de refererar till den.)

“Av de reaktioner vi fått kan vi konstatera att en stor majoritet av frikyrkoledare och frikyrkokristna står bakom en generös invandringspolitik. Det är i grunden det viktigaste.”

Hur många “frikyrkoledare och frikyrkokristna” finns det i Sverige? Först måste vi veta det innan vi kan dra slutsatsen att “en stor majoritet” från dessa kategorier står bakom en generös invandringspolitik. Men jag tackar för att skribenterna tydliggör för läsarna vad som är det viktigaste med sitt upprop – nämligen att upphöja det här med en generös invandringspolitik (massinvandring).

 “Vad som förskräcker är dock språket och tillmälena som vissa använder i sina kommentarer.”

Ja, det är trist, och dessvärre återfinns detta på båda sidor om staketet.

“När det gäller SD och deras människosyn vill vi rekommendera Stefan Gustavsson artikel; ”SD:s människosyn är problematisk” (Dagen 15/1)”

Ok, återkommer till den i slutet av artikeln.

“Man kan här även peka på Sverigedemokraternas definition av nation och vem som är en riktig svensk. En svensk medborgare med judisk tro och identitet är inte en verklig svensk, enligt SD:s partiprogram. Vi tycker att en sådan syn tangerar rasism.”

Om man uttrycker sig så hårt och använder epitetet “rasist”, kan man då inte begära att få se citat på det som åsyftas? Skribenterna talar osanning när de säger att det står i SD:s partiprogram att “svenska medborgare med judisk tro och identitet inte är en verklig svensk”. Lättast hade väl varit att citera om ni vill göra er förstådda? OM det hade uttryckts på det viset i partiprogrammet så hade övriga politiker i SD agerat emot sin egen politik. Björn Söder säger exempelvis:

”Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.”

Jag tror även Björn Söder skulle vara tacksam om ni visade var i deras partiprogram det står att svenska medborgare med judisk tro och identitet inte är en verklig svensk. Sen handlar det många gånger hur människor uppfattar sig själva. Inte om man har svenskt medborgarskap eller inte (då är det ingen tolkningsfråga) men vad gäller grupptillhörighet. Exempelvis säger Mattias Åhrén (samisk folkrättsjurist)

”Jag blir personligen nästan mer bekymrad när alla andra partier från höger till vänster tar debatten och säger att samer är svenskar – för det är vi inte. Det är därför vi har ett Sameting, rätt till att ha undervisning och utbildning på samiska och det är därför vi har särskilda rättigheter till landområden och naturresurser”—”Det är väldigt viktigt för den samiska utvecklingen och samiska rättigheter att vi faktiskt blir sedda som annorlunda än svenskarna”.

Alla människor kan missta sig, men eftersom skribenterna säger sig vara kristna borde de studera det här om förtal, och att inte lägga ord i munnen på människor som de inte står för. Är det inte så ni själva vill bli behandlade?

“Som kristna ledare måste vi dock i vissa lägen kunna kommentera politiken.”

Absolut, men jag betvivlar att kritiken handlar om att ni bara kommenterar politik. Handlar det inte snarare om befogad kritik för att ni tillskriver en stor grupp människor åsikter de inte har och att ni ger uttryck för att man inte kan vara kristen och sverigedemokrat samtidigt som ni inte förklarar varför? Skribenterna repeterar i denna artikel från start, att det viktigaste är det här med en generös invandringspolitik. Det verkar alltså vara exakt DÄR som skiljelinjen går mellan “vi och dem”  och kristna och icke kristna. Det här med att rasism lärs ut i SD:s partiprogram har ingen hittills kunnat visa (återkommer som sagt till Stefans märkliga tolkning av densamma), och det som kvarstår som ett aber är alltså nivån på invandrare. Om det är invandringsnivån som hela tiden spökar så borde skribenterna förklara vilken invandringsnivå som kristna borde ställa sig bakom så att vi tydligt vet var gränsen går mellan “vi och dem” och kristna och icke kristna. Samtidigt borde de passa på att förklara hur det kommer sig att man kan vara kristen i våra grannländer och i övriga Europa, trots att vi där hittar avsevärt lägre antal invandrare. (Sverige har fler asylsökanden än resten av Norden tillsammans.)

“Hanteringen av flyktingar är en grundläggande etisk fråga, och det handlar om att visa barmhärtighet mot de mest utsatta människorna. Det är ett område där vi tycker att vi som kristna ledare har mandat att säga något. “

Varför kan inte skribenterna förklara varför man INTE kan anses vara barmhärtig om man väljer att göra som i våra grannländer – ta emot de som är flyktingar enligt FN:s modell (10% av dagens asylsökande) samt satsa stora pengar på att hjälpa människor på plats i sina flyktingläger? På det sättet blir ännu fler människor hjälpta eftersom det är oerhört mycket billigare att finansiera människors behov av mat, kläder och boende om denna hjälp ges till dem i deras närområden. Ja, självfallet kan det i många fall vara bäst för den enskilda individen att få PUT i Sverige och att få löften om försörjning resten av livet, men det kanske är en åsikt som alla 50 miljoner flyktingar har, liksom deras anhöriga samt många andra människor på jorden som visserligen inte är flyktingar men oerhört fattiga. Sverige har inte råd med att vara hela världens socialbyrå. Om få bidrar till ett välfärdssystem och fler och fler utnyttjar ett välfärdssystem (av naturliga anledningar) så säger matematiken oss att systemet kollapsar. Är det då inte bättre att vara vis och inte kasta sig utför stupet och sedan be att Gud ska ordna upp den knipa som vi själva orsakat? Gud lärde aldrig ut i Bibeln att ett folk ska stå för ett annat folks försörjning, och framför all inte resten av deras liv. Däremot kan vi var och en hjälpa i den mån vi kan.

“Eftersom Sverigedemokraterna i praktiken bedriver en utpressande politik med fokus på en enda fråga, att kraftigt begränsa invandringen, blir det nästan omöjligt att undvika kritik av dem om man vill förespråka en generös flyktingpolitik.”

Om ni verkligen läst deras partiprogram så ser ni väl att de ingalunda har fokus på en enda fråga? De tar upp sin politik från A – Ö, och punkterna är många. Skälet att invandring så ofta kommer upp är dels för att journalister älskar att ta upp just denna fråga med SD-politiker, men det handlar också om att invandringsvolymen måste minska för att vi ska ha råd med andra viktiga punkter i välfärden, inom sjukvård, äldrevård, försvar, skola, rättsväsende, etc. Om invandringen och alla dess omkostnader och konsekvenser kostar det svenska samhället 250 miljarder kr per år så säger det sig självt att andra områden blir lidande. Man kan höja skatter och vi kan låna, men inte år efter år i det oändliga. Det kostar även pengar att låta polis patrullera runt i Malmö, och ett sådant arrangemang måste vi förstås förvänta oss att se i större omfattning i framtiden – i fler och fler städer. Hur många utanförskapsområden och förföljda judar mäktar skribenterna med att se innan de justerar sin naiva invandringspolitik?

“En annan kritik handlar om att vi i artikeln inte tar upp om problemen med invandringen och integrationspolitiken. Men ambitionen med artikeln var inte att ge förslag på hur integrationspolitiken kan förbättras. Vi vill gärna som kyrkor vara med i en sådan process, men det är ytterst politiker, myndigheter och kommuner som måste utforma den praktiska politiken. Vår ambition var att visa på betydelsen av att Sverige visar en generositet mot utsatta människor och att vi har råd och möjlighet att göra det. Det innebär inte att vi inte ser några problem med hur integrationen fungerar, och vi försöker som kyrkor dra vårt strå till stacken med att förbättra den.”

Så skribenterna menar alltså att vi kan stjälpa över integrationsproblemen på politikerna, samtidigt som vi själva är ålagada att säga “VI HAR RÅD och VI HAR MÖJGLIGHET”?  Hur kan vi veta detta utan att sätta oss in i vad det faktiskt kostar att betala för sjukvård, äldrevård, försvar, skola, rättsväsende samtidigt som vi har Europas generösaste asylpolitik? Om skribenterna så aktivt stödjer en fortsatt massinvandring så borde de väl också förklara hur i all världen detta kan gå till utan kollaps? Hur kan ett ekonomiskt system överleva om det utarmas av för många uttag och för få insättningar? Men det blir alltså politikerna jobb att lura ut medan vi själva skriver Upprop och kallar människor rasister som vågar opponera sig mot massinvandring?

“Vi tror och vet att kristna med en levande tro kan möta flyktingar med kärlek i Kristi anda. Det finns många goda exempel på det.”

Jag kan inte se vad detta har med invandringsvolymer att göra. Denna syn har väl kristna vanligtvis inom samtliga partier? Eller tror skribenterna att man fungerar annorlunda som kristen sverigedemokrat?

“I denna diskussion får man inte glömma bort den högerextrema våg som går över Europa och där sådana partier i dag är mycket stora i ett antal europeiska länder. Sverigedemokraterna är en del av denna rörelse. Dessa partier ser ganska olika ut men flera av dessa är nazistiska partier, bland annat i Grekland och Ungern.”

“Guilt by association”, säger man på engelska. Det handlar om en undermålig diskussionsteknik där man menar ungefär “eftersom ni har en åsikt gemensamt med denna grupp, så har ni flera, eller ALLA åsikter gemensamt med den gruppen”. Denna diskussionsteknik använder t ex en del agnostiker när de ser någon utföra hemska gärningar i Jesu namn, och då de menar att ALLA kristna är hycklare och har fel. Hur vore det om skribenterna lät SD definiera sin egen politik (i partiprogram, budgetförslag, etc) och döma dem efter den? Återigen drar skribenterna upp nazism-varningsflaggan upp i relation till SD. Ideligen dessa ord – främlingsfientlig, nazistisk, rasistisk, etc, men oavsett hur ofta man bönar och ber om att få höra skälen till sådana otäcka epitet så serveras antingen nada eller halmgubbar. Det är uppenbart att ni inte behandlar andra människor på ett sätt som ni själva skulle vilja bli behandlade. Om det nu finns högerextrema partier i Europa – vad har SD med saken att göra som vare sig är ett högerparti eller ett nazistparti? Finns ingen hejd på den osanning ni sprider om andra?

“En följd av högerextremismen är att Europa blivit en sluten fästning, det är mycket svårt att ta sig över gränserna. Det senaste året har många flyktingar dött i Medelhavet i sin desperata jakt på att leva i ett land i fred.”

Gränserna är väl inte mer slutna än vad varje land bestämmer? Tycker skribenterna det är bra att jihadister och islamister kan förflytta sig ganska fritt mellan gränserna och utsätta t ex judar för hot och förföljelse samt sätta eld på bilar? Är det en god idé att låta de oroligheter som vi finner i vår omvärld få fäste även i Sverige? Eller borde vi skärpa till oss för att låta våra invånare känna trygghet? Rycker ni på axlarna åt otrygga utanförskapsområden?

“Vi har sett av kommentarerna att det finns många tankar kring muslimsk tro, föranlett av en jämförelse vi gjorde i artikeln. Vi ville med den visa på att det finns våld och krig som skett med kyrkans stöd och ibland även med kyrkan som direkt ansvarig. Det går inte att försvara våld som sker i syftet att förgöra trosmotståndare eller utövare av andra religioner.”

Jag känner inte till vilka fasansfulla dåd som de menar att “kyrkan” i Sverige gjort sig skyldig till i modern tid, eller ens i dåtid, som kommer i närheten av det vi kan se idag rörande muslimska jihadister och ISIS-krigare. Inte heller förstår jag hur sådana kyrkliga dåd skulle förmildra omständigheterna för islamismens framfart i Sverige. “Two wrongs don’t make a right”, som man säger på engelska. Kritiken handlar ju om befogade farhågor gällande höjda risker för islamism, sharialagar, kvinnomisshanel och barnäktenskap i Sverige.

 “Dock beräknats enligt Utrikespolitiska institutet att uppemot en halv miljon människor i Sverige har sina rötter i muslimska länder och miljöer, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer.”

Finns inga tankar på att en halv miljon muslimer i ett land med dryg 9 miljoner invånare är en hel del, och att födelsetalen bland just somalier, irakier, etc (som är vanliga asylsökande i Sverige) vida överskrider de svenska? Vi måste helt enkelt räkna med helt andra demografiska kurvor framtiden, och SCB räknar med att etniskt svenskar kommer att vara i minoritet i landet redan innan 2050 (Tullberg). I Malmö blev svenskarna en minoritet under år 2013, och fler städer står på tur. Spelar det någon roll? Inte om vi alla bidrog lika mycket till välfärdssystemet och var lika lite våldsbenägna, och om vi alla lika mycket värderar demokrati och svenska lagar. Men statistiken visar att så inte är fallet. Eftersom integreringen fungerar uselt, och eftersom många araber (som ofta är muslimer) vill placeras bland andra araber, så leder det förstås till att de bibehåller sina religiösa traditioner från sina hemländer, där Koranen och sharialagar då får ett stort fokus. Om man ska ta Malmö som exempel (landets största nettobidragstagare) så betalades det ut 1 miljard i socialbidrag under 2014, och om man placeras bland landsmän i enklaver så är det svårare att lära sig det nya språket, ta till sig nya regler (bort från Koranen) och kunna bidra till välfärdssystemet. Andra och tredje generationens muslimer är enligt undersökningar mer fundamentalistiska än sina föräldrar, så vi ska inte förvänta oss att kärleken till Koranen och sharialagar kommer att avta efter en lång tid i Sverige.

“Vår artikel handlade inte om islam, det nämndes bara i förbigående i några meningar. Anledningen till att vi nämnde om det i texten är att Sverigedemokraterna utnyttjar rädslan för islam som verktyg för att stoppa invandringen till Sverige. Vi tycker att det är fel.”

Tänk vad svårt det är att hålla sig till sanningen även om det handlar om en viktig artikel där man haft lång tid på sig att uttrycka sig korrekt om sina medmänniskor.  Eller är det kanske inte så noga hur man uttrycker sig när det gäller Sverigedemokrater? Sverigedemokraterna vill inte stoppa invandringen, tvärt emot vad skribenterna påstår. SD önskar ha liknande invandringspolitik som i grannländerna, och som jag beskrivit ovan. Dessutom är det inte fel att varna för islamism, jihadism, ISIS-krigare, riskerna för att människor utsätts för sharialagar, etc. Det känns märkligt att resonera med skribenter som inte ser något problem i att skriva flera stora varningsupprop gentemot sverigedemokratiska bröder och systrar (i den mån skribenterna ser dem som bröder och systrar), men inte verkar tycka det är särskilt viktigt att varna för islamism och faran med svenska ISIS-krigare.  Den överhängande faran med svensk-muslimska terrorister behöver vi alltså inte varna för men däremot när det gäller vanliga fredliga sverigedemokrater som inte har en enda mening i sitt partiprogram som handlar om support för rasism eller främlingsfientlighet? Det är skrämmande hur skribenterna sorterar in människor i “vi och dem“, och där man skulle kunna tolka det som att sverigedemokrater per automatik måste placeras in bland “dem” medan Korantrogna muslimer (med allt var det innebär) absolut kan placeras bland “vi” trots glasklara exempel på våldshandlingar. Svårt att hänga med i den logiken. Ingen har sådan förkärlek att placera in människor i ett “vi och dem” än de som kämpar emot Sverigedemokraterna. Generalisera om sverigedemokrater går bra, men inte när det gäller andra grupper?

“För många kyrkor är också invandrande muslimer en fantastisk möjlighet att få berätta om evangeliet om Jesus, de har ofta flytt från förtryckande religiösa system och söker efter alternativ.”

Fast om vi ser mellan fingrarna på vem vi ger asyl så riskerar vi att även ge asyl till just de människor som i sina hemländer förföljde oliktänkande. Detta uppskattar givetvis inte de förföljda människorna som trott sig finna en fristad i Sverige. Ingen måste erbjuda en människa PUT och garantier om livslång försörjning för att kunna evangelisera för honom/henne.

Eftersom Swärd och Hultman refererar till Stefan Gustavssons artikel så kommenterar jag den också

Stefan Gustavsson är bl. a generalsekretare på  Svenska Evangeliska Alliansen. Hans kommenterar är i blått.

“De 380 pastorernas upprop för generositet och tolerans har fått mycket uppmärksamhet, främst ros men också ris. Jag tillhör en av dem som, trots att jag inte är pastor, tyckte det var viktigt att markera min uppfattning och att därför stå med bland undertecknarna.”

Om uppropet bara handlade om en uppmuntran till generositet och tolerans så förstår jag inte varför det mesta i artikeln gick ut på att varna för Sverigedemokraterna? Om skribenterna menar att SD inte står för just generositet och tolerans kanske de borde ha förklarat varför? Eller är det kanske så lätt som skribenterna ovan ger uttryck för alldeles i inledningen av deras artikel, och det som hela deras artikel utandas:  “—En generös invandringspolitik. Det är i grunden det viktigaste.“ Detta tolkar jag som att det är precis DÄR som skiljelinjen går mellan “vi och dem”. Att vara “generös” kan bara handla om att man är FÖR den massinvandring som pågår just nu, och eftersom SD önskar ha en liknande asylpolitik som i grannländerna och alltså är EMOT massinvandring så leder det till att skribenterna drar slutledningen att SD därför inte kan vara vare sig generöst eller tolerant. Att SD satsar fler miljarder än regeringen på UNHCR, där pengarna öronmärks just för en hjälp på plats (och inte för att fylla igen Migrationsverkets många hål) spelar ingen roll för skribenterna. Det gills inte. Inte ens då ännu fler människor kan bli hjälpta med SD:s modell.

“Kritiken mot uppropet tycks mig i huvudsak ha missat själva poängen, vad det var uppropet hade för syfte. Poängen var inte varje enskild formulering i texten – själv hade jag synpunkter på både vad som sades om Islam och vad som påstods om korstågen. Men uppropet handlade inte om de frågorna, utan hade en annan huvudpoäng, vilket gjorde att jag gärna skrev under. Poängen var inte att ignorera integrationsproblematiken.”

Notera här hur det trycks på det här med “poängen”, för nä vi läser vidare här nedan ska vi komma tillbaka till det här med att missa poänger och att missförstå text. Det verkar nämligen vara ett fenomen som även kan gå åt andra hållet.

“Tvärtom; uppropet talar tydligt om att vi måste förbättra integrationen. Därför var det också mycket positivt att KD bara någon dag efter uppropets publicering signalerade att det nu är tid att bryta tystnaden kring integrationen och alla de utmaningar vi står inför. Andra partier har sedan gett liknande signaler.”

Eh, ja SD är ett parti som i flera år lyft sin röst och signalerat om Sveriges integrationsproblem och stora utmaningar. Men då har människor lagt sina händer på sina huvuden och sprungit runt och ropat “Rasist! “Främlingsfientligt” och “Vi och dem-tänk!”. Men nu är det KD som tar ton och då är samma budskap ok?

“Här menar jag det måste göra ännu mycket mer, från samtliga partier som är för en generös invandringspolitik. Vi ska inte bara låta människor få en fristad i Sverige; vi måste ge dem möjlighet att etablera ett meningsfull liv här. Frågan om invandring och integration är därför två separata frågor.“

Aha, så vi ska alltså köra på i samma hastighet som tidigare med minst 100.000 asylsökande per år (samt deras anhöriga), och det här med integrationen är ett annat problem som vi inte ens behöver diskutera i det sammanhanget? Det är ungefär som att gå runt i staden och bjuda in de tiggare som vi ser utanför affärerna till sitt hem, och lova dem livslång försörjning – samtidigt som vi väljer att ta upp det här med kostnader och finansering (och hur de ska få plats) vid ett annat tillfälle. “Det får vi se SEDAN hur detta kan ordnas. Huvudsaken är att jag ser till att alla behövande får komma till mitt hem nu”. Om det är ett oansvarigt resonemang för det egna hemmet så är det också ett oansvarigt resonemang vad gäller landet som ju också kan kollapsa. Frågan om invandring och integration måste självfallet ses IHOP och inte separat. “Vi måste ge dem möjlighet att etablera ett meningsfull liv här”, säger Stefan, och det är detta alla vill. Dessvärre är det inte alla som förstår att det inte räcker med vackra tankar och att beskriva problemen. Det är ju tips om hur man ska hejda problemen (och helst lösa problemen) som är det som räknas. Vem som helst kan ju sitta och önska välsignelser och bra saker till varandra. Om vi märker att utanförskapsområdena växer så det knakar och blir fler till antalet, så är definitivt inte lösningen på problemet att fortsätta klämma in ännu fler människor i dessa problemområden.

“Notera att integrationsproblemen inte försvinner genom att vi stryper invandringen; de kvarstår (på sin höjd slutar problematiken att växa, men den försvinner inte). Problemen beror nämligen minst lika mycket på oss som är här, som på de som kommer till oss.”

Nej problemen försvinner nog inte i första taget eftersom Sverige kört på med en oansvarig massinvandring under flera år och arbetat sig fram till nära 300 utanförskapsområden som förstås inte försvinner över en natt. Sen har ingen kommit med förslaget att vi ska strypa invandringen (för det låter som vi helt ska stoppa den), men däremot reducera den kraftigt – till liknande nivåer som i våra grannländer. Att få problematiken att sluta växa är väl något positivt och värt att satsa på? Eller ska vi fortsätta med massinvandringen och se utanförskapsområdena växa, bara för att vi inser att vi inte kan nollställa alla problem?

“Poängen var inte heller att tala om vilket parti kristna ska eller inte ska rösta på. Den kristna församlingen har inget sådant mandat, än mindre vi som kristna ledare. Församlingen är en gemenskap öppen för alla människor, oavsett politisk färg, där vi möts runt evangeliet om Jesus.”

Återigen förklaras “poängen” som vi verkar ha missat. Om nu inte Uppropet handlade om varningar för SD, och genom dessa tala om för läsarna vilket parti de inte borde rösta på, varför kan vi då läsa exakt det i Uppropet? Jag har i min tidigare artikel visat att skribenterna ingalunda kan se några sverigedemokrater som kristna, baserat på sina egna ord. Trots dessa tydliga ord kan jag förstås ha missat poängen (m. a. o. så kanske inte skribenterna har de åsikterna de själva gett uttryck för), och då vill jag förstås revidera min uppfattning. Samtidigt önskar jag att skribenterna gör samma sak gentemot SD när det är uppenbart att de själva missförstått SD:s poänger, trots att SD varit väldigt tydliga emot rasism i sitt principprogram.

“Men även om församlingen inte tar partipolitiskt ställning är det förstås naturligt att utifrån den kristna tron diskutera olika politiska frågor: Hur stämmer Fi:s äktenskapssyn med kristen tro? Hur stämmer V:s syn på äganderätten med kristen tro? Hur stämmer KD:s abortsyn med kristen tro? Inget av riksdagspartierna klarar sig helskinnat undan i en kritisk analys utifrån kristen tro.”

Absolut borde vi kunna göra just detta, så varför passar i så fall inte skribenterna på att jämföra SD:s politik med den kristna tron och Bibeln? “Inget parti klarar sig helskinnat”, säger Stefan helt korrekt, men varför är det då endast SD som attackeras i Uppropet? SD som exempelvis har den lägsta abortgränsen och uttryckt sitt stöd för Israel och judarna allra mest i motioner och annat. Det enda som kommit fram är det här med massinvandring, och det verkar vara kruxet.

“Så vad var då poängen? Uppropet markerar flera gånger att det handlar om SD:s människosyn. Hur stämmer SD:s människosyn med kristen tro? Här ser jag tre relaterade problem: För det första SD:s formuleringar kring människan, där man i principprogrammet talar om “nedärvd mänsklig essens” som skiljer oss människor åt. Därmed hör vi bäst hemma i olika gemenskaper (det vill säga i olika nationer) och ska helst inte blandas, för då uppstår problem. Människosynen ligger sedan till grund för nationalismen. Den bakomliggande tanken är att det är vi med liknande essenser som bäst kan bygga nationen Sverige. Detta finner jag mycket problematiskt. Sådana tankar – om nedärvda essenser – är både främmande för kristen tro och empiriskt felaktiga.”

Ja, jag har förstått att det handlar om en människosyn, men dessvärre har ingen av skribenterna (trots minst tre försök) lyckats förklara vad det exakta problemet är. Stefan pratar om Nationalism, som om det skulle vara ett problem att älska sitt land, vilja bevara sin kultur och traditioner och vara patriotisk. Inte heller behöver det vara problematiskt att anse att människor som står upp för landets lagar, traditioner, kultur och demokratiska värderingar (som exempelvis inte är byggda på sharialagar) bäst kan bygga landet. Och vad säger SD om essens i sitt principprogram? Inga konstigheter alls. Först förklarar de vad Demokrati innebär, och sedan förklarar de att varje människa har ett okränkbart värde, präglas av omgivning och historiska, kulturella och sociala arv. Det är fakta och inte rasism.

“Varje människa har ett grundläggande och okränkbart värde och varje människa har rätt till frihet, självbestämmande, trygghet, gemenskap samt de basala andliga och materiella grundförutsättningar som krävs för att kunna leva ett värdigt liv. “

“Varje människa är unik, men vi präglas också av vår omgivning och av vårt historiska, kulturella och sociala arv, vilket gör att vi också blir mer eller mindre lika varandra. “

“Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. Någon komplett förteckning över vad som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte och kommer kanske heller aldrig att få. Till hjälp med att skapa en grovkornig bild kan vi dock ta den moderna vetenskapen och den mänskliga historien. Om det till exempel är så att en viss företeelse i olika varianter förekommit i nästan alla mänskliga samhällen i nästan alla tider, så menar vi att det är rimligt att anta att den på något sätt är kopplad till den mänskliga essensen.”

“För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle. Vi kan också konstatera att historiska försök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats, ibland med katastrofala följder som i till exempel före detta Jugoslavien, och att sådana försök därför bör undvikas då de är förenade med stora risker. De flesta människor har ett behov av både individuell frihet och kollektiv samhörighet och vi menar att det är politikens uppgift att ta hänsyn till och balansera dessa ibland motstridiga intressen.”

“Med nedärvda egenskaper som förenar en viss grupp av människor, men inte hela mänskligheten menar vi framförallt, att det förutom de socialt konstruerade skillnader vars existens vi erkänner, också finns biologiska skillnader mellan de flesta kvinnor och de flesta män, som sträcker sig bortom det som kan observeras med blotta ögat. I ett samhälle där människorna är fria att själva forma sina liv kommer dessa skillnader med största sannolikhet att leda till olikheter i preferenser, beteende och livsval. Att det finns olikheter i hur de flesta män och de flesta kvinnor väljer att leva sina liv behöver således inte vara ett problem, ett utslag av diskriminering eller resultatet av en förtryckande könsmaktsordning. På individnivå kan man ta begåvning som exempel på att alla människor inte är födda som tomma och identiska kopior. Olika individer har olika medfödda begåvningar. Vissa individer är till exempel födda med en stor teoretisk begåvning medan andra är födda med en stor praktisk begåvning. Samhället bör naturligtvis uppmuntra individen att bli så bra som det är möjligt inom ramen för sina medfödda förutsättningar, men samtidigt bereda plats för de individuella olikheterna och beakta det faktum att alldeles oavsett vilka stödfunktioner samhället sätter in så kan inte alla individer nå lika långt inom alla områden. “

“Med utgångspunkt i denna syn på den mänskliga naturen blir politikens viktigaste uppgifter inte att försöka riva ned alla de strukturer och kollektiv som omger individen utan snarare att försöka skapa, stödja och upprätthålla normer, moral, lagar, sedvänjor, miljöer, beteenden, traditioner och gemenskaper som hjälper individen att bejaka de goda och konstruktiva sidorna inom sig själv. “

Ursäkta mig, men jag kan inte hitta någonting rasistiskt med att konstatera faktum – människor är olika och påverkas av arv, miljö, kultur, geografi, sociala faktorer, etc. Vad exakt är problematiskt med detta? Om man reser utomlands en längre tid och saknar “det svenska tänket”, ska man skämmas då? Är det problematiskt och rasistiskt? Alla människors sätt att leva är heller inte byggda på vare sig demokrati eller empati, och ovan faktorer spelar in.

“Som Lennart Nordfors påpekade vid 2014 års Ohlinföreläsning liknar SD:s ideologi den sydafrikanska apartheidideologin. Henryk Verwoerd, som skapade apartheidideologin, beskrev tanken så här i ett linjetal 1948:Nationalistpartiet “anser att en beslutsam politik för separation mellan den europeiska rasen och de utomeuropeiska rasgrupperna, liksom tillämpningen av principen om åtskillnad mellan de icke-europeiska rasgrupperna, är den enda grund på vilken karaktären och framtiden för varje ras kan skyddas och ges möjlighet att utvecklas i enlighet med sin egna nationella karaktär, förmåga och öde.””

Eftersom Stefan uppenbarligen stödjer Nordfors åsikt så kanske han kan förklara exakt hur SD:s politik liknar apartheid, och var i SD:s partiprogram vi kan läsa att de stödjer åtskillnad av raser på det sättet som Verwoerd beskriver? Eller är det helt ok att ljuga om andra partiers åsikter bara det kan ge en själv fördelar i diskussionen? Eftersom Stefan väljer att citera Nordfors och Verwoerd i det här sammanhanget så räknar jag förstås med att Stefan delar deras åsikter, och därför är det Stefan själv som här torgför idén att SD står för APARTHEID och RASIM genom att SD aktivt skulle agera för att hålla raser separerade. Detta är en attack som heter duga, utan att visa upp något som helst stöd för det. Samtidigt så säger Stefan i sin artikel att han är ute efter ett bättre samtalsklimat! När han just påstått att SD liknar apartheid och att de söker att hålla raser åtskilda! Milda makter! Men han kanske menar att det borde vara bättre samtalsklimat vad gäller sjuklövern-anhängare sinsimellan – utan just sverigedemokraterna.

“För det andra återfinns dessa skrivningar i partiprogrammet hos ett parti – SD – som i närtid går tillbaka till rasistiska rörelser som BSS – Bevara Sverige Svenskt. SD är, för att citera Sydsvenskans framstående politiske kommentator Per T Ohlsson, “ett parti vars ideologiska rötter letar sig tillbaka till de bruna förvillelser som drog världen i fördärvet”. När nuvarande partiledare gick med i partiet fanns det skrivningar om en “etniskt och kulturellt homogen nation” (partiprogrammet 1994).”

Återigen kommer dessa “rötter” fram när argumenten brister, men eftersom vi som sagt kan hitta “bruna rötter” inom samtliga partier så har Stefan ingen poäng. Stefan vet lika väl som jag att vi hittar rasbiologi inom S och andra partier. Men andra partiers skelett kanske vi inte borde ta upp till ljuset numera, utan just vad gäller Sverigedemokraterna där vi ska använda en helt annan måttstock? BSS bildades 1979 och upphörde 1986, och därför borde dagens SD inte dömas efter den organisationen när ingen av SD:s politiker står för sådana åsikter. Tolkningen för en “etnisk och kulturellt homogen nation” kanske hamnar i läsarens egen betraktelse? Om man vill vara en nation på en kristen grund, utan sharialagar, utan månggifte, där ett folk bor som anammar de lagar som landet alltid haft, som inte bor i separata enklaver, är man rasistisk då? Var Tage Erlander rasistisk som uttryckte sig enligt citatet ovan? Och alla de som höll med honom?

“Precis som Vänsterpartiets avståndstagande från kommunismen på flera plan måste betecknas som halvhjärtat – en omvändelse under galgen – så har SD:s avståndstagande från rasism på flera plan varit halvhjärtad. Varför annars alla dessa återfall i rasistisk retorik, också från partiets toppskikt? Det är knappast en slump att SD tvingats införa nolltolerans mot rasism.”

Bibeln ber oss att döma våra medmänniskor rättfärdigt, men Stefan dömer hela SD på ett orättfärdigt sätt. Han bara bestämmer utan vidare att partiet inte gjort ett helhjärtat avståndstagande från rasism, trots att partiet har nolltolerans till nazism och rasism och visar att de verkligen menar sitt beslut genom att ta bort medlemmar som inte håller måttet. Vad mer kan de göra? Ingen av  partierna kan hålla koll på varje medlem i hela riket, så varför skulle SD vara annorlunda? Det finns enskilda uttryck inom samtliga partier för nazism, rasism och antisemitism, även om dessa uttryck i många fall varit “på skoj” eller just bara som uttryck (en Hitlerhälsning av några moderater trots att de egentligen inte alls är nazister).  Så varför vill då Stefan återigen använda olika måttstockar och hänga ut endast SD? Ungefär som “Det finns skelett inom samtliga partier men det handlar inte om deras rätta ansikte, och så finns det skelett inom SD men då handlar det om deras rätta ansikte och därför borde vi inte rösta på dem”.

“Man kan förstås inte hålla ett partis historia mot partiet hur länge som helst, alla har rätt att förändras, men precis som med V övertygar inte förändringarna hos SD mig. Kombinationen av tanken på nedärvda mänskliga essenser som skiljer oss människor åt med partiets historiska närhet till nynazism och rasism är problematisk.”

Men om vi nu inte borde hålla partiets historia i all evighet, varför gör Stefan just det, och varför är det endast SD som han väljer att göra så med? Jag kan inte se vad som är problematiskt med tanke på att Stefan gjort sin egen tolkning av SD:s “essens”, och SD kan lika lite som S ändra på sin historia och sudda bort de falanger som hade bruna åsikter.

“För det tredje är denna människosyn inte en liten punkt bland andra i partiprogrammet; den är den drivande tanken bakom ideologin och den har sin viktigaste tillämpning i invandrings- och flyktingpolitiken. Det är denna människosyn och dess konsekvenser som är uppropets poäng.“

Den här punkten borde in under den första punkten eftersom det är samma ämne. Essensen. Om det nu är SD:s beskrivning om essens som är Uppropets poäng så har Stefan byggt hela sin aversion mot SD på en halmgubbe. Han har alltså missförstått SD:s text (eller velat “missförstå” den), och lagt åsikter i SD:s mun som de inte har. Om vi hade haft ett bättre samtalsklimat (som Stefan tyvärr förvärrar med sin kamp mot väderkvarnar) så hade denna fråga kunnat redas ut och han hade sluppit skriva på ett sådan Upprop med ogrundade anklagelser. Den enda sanna anklagelsen i Uppropet är den att SD är emot en massinvandring (“generös invandring“), men skribenterna missar att förklara varför detta gör dem till rasister.

“När det gäller frågorna om flyktingmottagande, invandring och integration har riksdagspartierna tyvärr, av rädsla för att identifieras med SD:s människosyn, i allt för stor utsträckning abdikerat från den vanliga politiska processen.”

Tyvärr hjälper Stefan till med denna omotiverade rädsla genom att göra som alla andra – tillskriva SD åsikter som de inte har och fortsätta med förtal. Den falska bilden om SD hålls alltså i ett hjärngrepp, och under tiden faller landet sönder genom att vi spenderar mer pengar än vi har trots att vi lånar och höjer skatterna. Genom att hela tiden hota folk om att de är rasister om de är emot massinvandring (som skribenterna ger uttryck för), så förblir folk livrädda att uttrycka andra åsikter. En slags själv-censurering.

“För mig är frågorna om asyl, invandring och integration politikområden som alla andra. Det innebär att det är självklart att alla frågor kan ställas, att problem måste analyseras och åtgärdas, att det finns regelverk och begränsningar och att dessa fritt kan debatteras, att man måste göra ekonomiska prioriteringar etcetera. Men detta arbete behöver ske utifrån en människosyn som inte skiljer människor åt genom tal om olika essenser och som inte bygger på en nationalism utifrån ett sådant essenstänkande.”

SD bygger inte sina direkta åsikter om invandring på “essenser” utan faktiskt först och främst på pengar och att rädda Sverige från att gå under. Om Sverige inte har råd med sin nuvarande asylpolitik, och om människor inte längre känner sig trygga pga utanförskapsområden och oroliga förorter, så måste vi helt enkelt tänka om. Det handlar om att rädda landet från total kollaps. Det verkar bara vara SD som har förstått det allvarliga i Sveriges situation inför framtiden.

“Vi behöver helt enkelt en bättre politiskt debatt om invandring och integration. Men det är en debatt som behöver ske utifrån en annan människosyn än vad SD utgår från. Därför skrev jag på uppropet.”

Om det är ett bättre debattklimat som skribenterna är ute efter, förklara då hur förtal, halmgubbar och polarisering mellan kristna kan åstadkomma detta? Blir det verkligen ett bättre debattklimat om man kallar sina motståndare för apartheidanhängare som vill hålla raser åtskilda när de inte ens har den åsikten? Om Stefan skriver på uppropet för att hjälpa till att åstadkomma ett sådant samtalsklimat genom att förklara att det måste ske utan att utgå från den människosyn som SD utgår ifrån…

1) varför bedyrade han då tidigare att poängen INTE var att tala om vilket parti kristna ska eller inte ska rösta på? Han säger ju här att SD:s politik (“människosyn”) borde vara utesluten i debatten, och den människosynen kan läsas i SD:s principprogram (alltså inte Stefans tolkning av den utan deras egen förklaring). Då är väl det tydliga budskapet att det inte är förenligt för kristna att rösta på SD?

2) Om det är människosynen som är orsaken till att en röst på SD är helt fel, varför kunde inte Stefan ha passat på att förklara exakt vad som är problemet med den människosynen – utan att göra det genom att tillskriva SD åsikter som de inte har?

3) Och sen till det här med poängen. Om nu Stefan anser att läsare missat hans viktiga poänger i Uppropet, kan det finns det en liknande risk att Stefan själv missat poängen i SD:s principprogram där de skriver om essens? Stefan vill förmodligen att vi ska förstå hans poänger i sina texter, precis lika mycket som SD vill att läsarna ska förstå poängerna i deras principprogram.

4) Om “nedärvd essens” i SD:s “instruktionsbok” (principprogrammet) är nog för att skriva Uppropet mot SD som grupp, är skribenterna beredda att skriva ett liknande Upprop om de hittar någonting ännu värre i en annan instruktionsbok som många människor i Sverige säger sig vilja lyda? Jag vet en som börjar med K och slutar med “oranen”. 

Mitt råd är att helt enkelt lägga ner och sluta mobba. Gör inte åsiktskorridoren smalare än den redan är.