Antitrinitianernas favoritvers om DEN ENDE SANNE GUDEN i Joh. 17:3

Det finns nog ingen vers som är mer kär hos antitrinitianer än Joh. 17:3 eftersom det står där att Gud Fader är DEN ENDE SANNE Guden – läs mer här. (Precis som om detta skulle utesluta att också Jesus kan ingå i den ende sanne Guden, och precis som om Jesus skulle vilja ljuga och säga att det finns FLER gudar än den ende Guden.) Jesus kallas ju själv på flera ställen just GUD (såsom Hebr. 1:8, Joh. 20:28) men de verserna vill antitrinitianer gärna förklara bort, trots att de gamla kyrkofäderna långt före Nicea ansåg att Jesus är Gud.

Gud kallas ju den sanne Guden i 2 Krön. 15:3 och Jer. 10:10, så det vore inte logiskt om Jesus plötsligt skulle deklarera att den Gud som judarna alltid ansett vara den ende sanne Guden inte är den ende sanne Guden längre, utan att de tillbett en Gud i mängden eller t o m fel Gud. Bibeln är tydligt med att Gud är EN, och det säger inte Jesus emot. Vår ende sanne Gud kan förstås bestå av tre personer, och var och en av dem kan kallas den ende sanne Guden. Ingår man i Gudomen så är man Gud, och är man Guds son så är man också Gud. Gud Fader har ingen son tillsammans med någon kvinna. Som människa på jorden kallade Jesus sin Fader för just Fader, eller Gud, och som människa var också Jesus lägre i rang än änglarna – och självfallet också lägre än Fadern som ju alltid är högre än änglarna. Detta är dock ingen permanent position.

Om man utesluter a priori att Jesus kan vara den ende sanne Guden bara för att han kallar Gud Fader för detta, då borde man i konsekvensens namn även använda sig av samma uteslutningsmetod i nedanstående fall, men se då plötsligt är det inga bekymmer att även göra plats för Jesus trots att det står att Gud är “den ende“!

Så hur löser vi problemet att Gud respektive Jesus ibland kallas “den ende…” trots att vi vet att båda två inryms i begreppet? Treenigheten allena löser det!

Verserna i parentes är exempel på att Gud ingalunda kan vara “den ende”, vilket betyder att antingen har Bibeln fel i sina påståenden – eller också är Jesus Gud.

Gud…

• Är den ende som är Gud – Joh. 17:3, Jes. 43:10, Jes. 45:18, Ps. 86:10 (samt JESUS 1 Hebr. 1:8, 1 Joh. 5:20, Joh. 20:28)
• Är den ende Härskaren – despotes (Strong’s 1203) – Juda 4 (samt JESUS 2 Pet. 2:1)
• Är den ende Konungarnas Konung – 1 Tim. 6.15 (samt JESUS Upp. 17:14, Upp. 19.16)
• Är den ende Herrarnas Herre – 1 Tim. 6.15 (samt JESUS Upp. 17:14, Upp. 19.16)
• Är den ende som ska upphöjas på den dagen Jes. 2:11, 17 + jmf Ps. 118:16 (samt JESUS  Apg. 2:33, 5:31, Fil 2:9)
• Är den ende som är odödlig – 1 Tim. 6.16 (samt JESUS Hebr. 1:8-12)
• Är den ende Frälsaren – Jes. 43:11, Jes. 45:21-22 (samt JESUS Titus 2:13, 2 Pet. 1:1, Apg. 13:23, 4:12, 1 Tim. 1:15)
• Är den ende som gör under – Ps. 72:18, Ps. 136:4 (samt JESUS Matt. 4:23, Apg. 4:10, Matt. 8:27)
• Är den ende som skapade världen och INGEN var med honom – Jes. 25:24, Neh. 9:6 (samt JESUS Hebr. 1:10, Kol 1:16-17)
• Är den ende som vi ska tjäna/tillbe – Upp. 14:7, Matt. 4:10, Neh. 9:6 (samt JESUS Matt. 28:9, Matt. 28:17)
• Är den ende som ska äras, med en ära som inte delas med någon – Jes. 42:8, Jes. 48:11 (samt JESUS Fil. 2:9-13)

Jesus…

• Är den ende Herren – 1 Kor. 8:6 (samt GUD 5 Mos. 10:17, Jes. 42:8)
• Är den ende som är Helig – Upp. 15:4 (samt GUD 2 Mos. 5:11, Is. 57:15)

GUD är den sanne Guden

Jeremia 10:10 Men Herren är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen. För hans vrede bävar jorden, och folken kan inte uthärda hans förbittring.

Gud Fader är den ende sanne Guden

Joh. 17:3 Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden (theon), och den som du har sänt, Jesus Kristus

Jesus Kristus är den sanne Guden – 1 Joh. 5:20

1 Joh. 5:¹⁹ Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. ²⁰ Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och VI ÄR I DEN SANNE, I HANS SON JESUS KRISTUS. HAN ÄR DEN SANNE GUDEN och det eviga livet.

Precis som i svenskan är den mest naturliga tolkningen att “han” syftar på den som precis nämnts innan ordet “han“, och det är Jeus Kristus. Annars borde det finnas ett förtydligande från Johannes sida om att den allra naturligaste läsningen ska kringgås, och annars  skulle versen bli ganska konstig om betydelsen snarare skulle vara  “den sanne Guden som är den sanne Guden” vilket är en onödig förklaring.

Jämför med hur Johannes börjar sitt brev i 1 Joh. 1:1, där det står att det eviga livet (Jesus) var hos Fadern, vilket speglar sig igen i Joh. 5:20.  Jesus är DET SANNA LJUSET. I monoteismens namn kan det inte finnas två separata personer/gudar som båda kallas Evigt liv, JagÄr, A och O, Gud, Herrarnas Herre, Frälsare, Härskare, Skapare, det sanna ljuset, etc, och som dessutom ska tillbes och som alla folk ska böja knän inför. Antingen är Jesus Gud, eller också har vi en Gud Senior och en Gud Junior, som är polyteism.

Ps. 27:1 Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta?

1 Joh. 1:1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett,det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.

1 Joh. 2:8 Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.—²² Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. ²³ Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. ²⁴ Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. ²⁵ Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

1 Joh. 5:11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son.12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus.—⁶ En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. ⁷ Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. ⁸ Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.⁹ DET SANNA LJUSET, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. ¹⁰ Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. ¹¹ Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹² Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Joh. 6:68 Simon Petrus svarade honom: “Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord

Joh. 11:25 Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26 och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” 27 Hon svarade: “Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”

Joh. 20:³¹ Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Dr. Robert A. Morey om Joh. 15:20

“That there may be a few rare exceptions to a general rule does not mean that one should approach a text of Scripture with the a priori assumption that it will be an exception to the normal rules of grammar. Instead, we should approach a text with the a priori assumption that the normal rules of grammar and syntax will apply unless there are cleargrammatical reasons to depart from those rules. “Please notice that we said ‘grammatical’–not ‘theological’–reasons. Just because the grammar of a text leads to an idea which contradicts what you believe, this does not give you the right to throw grammar to the wind. Theology cannot overthrow or ignore the grammar of the sacred text. It can only bow before it…”

“The Greek text of 1 John 5:20 is simple and straightforward. John used houtos fifty-five times in his writings. Thus, we are not talking about a rare usage of a rare word. There are plenty of places in John’s writings where houtos was used in the same kind of construction as found in 1 John 5:20 and no one has any problem with houtos referring back to the antecedent… Why then all the hysteria over whether houtos refers to Jesus in 1 John 5:20? Obviously, it is not the grammar or syntax of the Greek that causes people to question whether houtos refers to Jesus Christ per se. It is that it refers to Him as God. That is the real issue. “If the text read, ‘Iesou Christo. houtos estin zoe Aionios (‘Jesus Christ. This is Eternal Life’), there would be no controversy whatsoever.Houtos would be seen as referring to ‘Iesou Christo. But once you add ho alethinos theos to the phrase, then the controversy begins.”

“The evidence for Jesus being called ‘the true God’ and ‘Eternal Life’ is quite strong:

1. The general rule on pronouns is that it modifies the immediate antecedent. This means Jesus Christ…

2) While John elsewhere refers to Jesus as ‘Eternal Life’ (1 John 1:2), the Father is never called ‘Eternal Life.’ More importantly, in the immediate context, since Jesus is ‘eternal life,’ then to have Him in your heart is to have eternal life (1 John 5:11-12). In John’s writings, refers to zoe Aionios ‘Eternal Life’ Jesus.

3) John applies the adjective alethinos ‘true’ to Jesus many times…

4) That the Father is called ‘true God’ in John 17:3 and the Son is called ‘true God’ in 1 John 5:20 is no more a contradiction than the fact that they are both called the ‘true One’ (1 John 5:20; cf. Rev. 3:7).