Ska lärare få en strängare dom enligt Bibeln? Jak. 3:1
Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom Jak. 3:1
Kan man säga att en person inte är FRÄLST så fort vi hör honom/henne säga något som avviker från Guds ord?
Det beror alldeles på vad som menas, och vad vi lägger i ordet “irrlära”. Det kan ju handla om ENORMA avvikelser från skriften och som är avgörande för frälsningen, eller en liten obetydlig detalj som vi fått om bakfoten. Bibeln kanske exempelvis säger att Jesus helade Petrus svärmor innan han gick till Kapernaum, och är man då en farlig och satanisk irrlärare om man lär ut omvänd ordning?
Apollos historia kan lära oss mycket
Apg. 17:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. 27 När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.
Apollos levde efter Jesu död och uppståndelse, och var den första generationen av troende under det Nya Testamentet. Han hade stor lärdom om Herrens Väg, som är en beteckning för den kristna församlingens lära och liv, och han var mycket kunnig i skriften. Trots detta hade han inte alla detaljer klara för sig, och det berodde inte på någon slags trångsynthet från hans sida, eller ovilja att rätta sig efter skriften, utan han hade helt enkelt inte tillgång till all information. Det Nya Testamentet som vi känner det var inte utgivet i bokform under hans tid – så han kunde inte använda det som stöd – men han skulle själv i framtiden hamna på en plats i vårt Nya Testamente. Apollos studerade dock den skrift han hade, och han konsulterade de kristna som han hade runtomkring sig vilket ledde till att han bara hade kännedom om Johannes dop som var ett dop kopplat till omvändelse. Det var i och för sig Jesus dop också, men efter Jesu död så var dopet också en bild på Jesu död och uppståndelse, och ett yttre tecken för kristna som beslutat att lämna sitt gamla liv bakom sig och följa Jesus (gå från död till liv). Trots att Apollos inte hade alla detaljer rätt så var han ändå till stor nytta där han predikade inför människor, men så småningom fick han hjälp att styras mer rätt utav Priskilla och Akvila.
Om däremot Apollos skulle haft inställningen att han inte behövde lyssna på några synpunkter från utomstående – och stängde sina öron – så skulle han ha en större skuld för sin okunskap. Om han dessutom skulle vägra att ändra riktning trots att skriften tydligt visar en annan väg, så skulle han bli än mer skyldigare, och ännu ett snäpp värre om han sedan skulle sprida ut felaktigheter även till andra. Jag tror helt enkelt Gud dömer oss efter vad vi rimligtvis kan tänkas veta, och vad vi gör för att ha känselspröten ute för att alltid vara beredda att ändra på oss om någon visar med hjälp av skriften att vi har fel. Lever vi i förnekelse eller är vi bara okunniga? Vi ska inte ha inställningen “Kom inte hit och besvär oss med fakta”. Å andra sidan är det inte heller rätt att döma oss om vi upplever att vi faktiskt har gjort vår läxa och verkligen studerat ett argument.
Apollo var alltså inte komplett i skriften från Dag 1 (och vem kan vara det, speciellt utan lärare?), men han lät inte det hindra honom utan spred den sanning som han trodde på – och hans samvete var förmodligen intakt hela tiden. Problemet idag är att folk inte vill rätta sig efter bibelkorrigeringar även om verser serveras som stöd. De kan ibland inte hantera verserna som talar emot dem, men ändå vill de väldigt gärna ha kvar sina irrläror och vill INTE ändra på sig ens om de hamnat i rejäla bibelmotsättningar.
Rom. 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?
Är vi villiga att justera missförstånd och felaktigheter?
Jag har ju själv tidigare trott på felaktiga bibeläror, och jag anser inte att jag var ofrälst under den tiden – men jag säger inte att det är en principiell sanning oavsett lära och oavsett hur vi lever våra liv. Jag trodde som de flesta andra kristna på arvsynden (se här varför den inte stämmer med Bibeln), och jag hade inga anledningar att ana att Bibeln inte lär ut detta som “alla” verkade tro på. Jag visste att det främsta stödet ansågs vara Rom. 5, och när jag läste kapitlet så trodde jag också att Paulus bekräftade den arvsynd som jag förväntade mig att se, trots att det kanske inte stod uppgivet särskilt tydligt. Inte heller ansåg jag att arvsynden var särskilt logisk, men ingen kristen utmanade mig om arvsynden och jag hörde heller aldrig någon alternativ tolkning.
På den här tiden fanns det heller inte något internet att tillgå, och jag hade helt enkelt inga anledning att tro att jag hade fel. Det handlade dock inte om att jag var rebellisk och stängde mina öron, för tvärt om så var jag idel öra gentemot förslag som skulle kunna lösa dilemmat med arvsynden (hur man kan anses vara skyldig för något som en förfäder gjort, och trots att det är helt utanför ens egen kontroll). När internet äntligen kom så råkade jag se en artikel om arvsynden från ett helt annat perspektiv, och jag insåg direkt att jag tidigare haft fel. Med hjälp av internet träffade jag se på ännu fler kristna som redan insett detta, och jag insåg att jag läst in saker och ting i Rom. 5 som faktiskt inte står – och till på köpet så förvandlades ju en ologisk och orättvis Gud till en rättfärdig Gud som är lätt att förstå.
En annan falsk lära som jag länge trott på var den att man aldrig kan sluta synda, och jag trodde som många andra att man skulle definiera sig som “en syndare frälst av nåd” – alltså syndare i nutid och inte dåtid. Liksom många andra så trodde jag att Jesus skulle ha dött för oss i onödan om vi någonsin kunde sluta synda, och ihop med arvsynden så trodde jag att vi syndar för att vi är syndare (alltså syndare av ren nödvändighet). Första gången någon försökte intyga mig om att vi faktiskt inte måste synda och att vi kan avhålla oss från synd, så trodde jag absolut inte på det. Min vän gav mig visserligen några verser som gav stöd för det han sa, och även om jag måste erkänna att det faktisk var svårt att komma runt de verserna så var jag ändå inte beredd på att så snabbt ändra ståndpunkt eftersom jag var övertygad om att ännu fler verser gav motsatt lära. Mitt motiv var att vara lydig mot Bibeln, och jag stängde ändå inga dörrar. Senar när jag studerade ämnet lite mer ingående så förstod jag kontexten av de verser som vanligtvis används som stöd för att man aldrig kan sluta synda, och jag insåg att jag misstolkat dem medan jag glömt andra viktiga verser. Det är viktigt att lyssna och undersöka, och att inte vara enveten och ha som mål att försvara sin tes oavsett vilka övertygande argument som presenteras emot den, utan snarare fundera “Kan det vara möjligt att jag haft fel?”.
Om man hamnar i en situation som leder till bibelmotsägningar och/eller en Gud som är orättvis och grym, och om man dessutom får höra bra argument som löser dessa problem, då är man långt mer skyldig om man stänger dörren för det alternativet än om man av misstag råkat få något om bakfoten som man aldrig ens haft anledning att misstro!
Så när det gäller mina tidigare felaktiga ståndpunkter så är ju sanningen att jag inte visste bättre, och det vet också Gud. Han vet ju att det inte berodde på att jag var ovillig att rätta mig efter hans ord, och han kunde också se hur pass beredd jag var att ändra mig då jag väl utmanades. Så jag tror inte att man kategoriskt kan säga att felaktiga läror automatiskt gör en människan till ofrälst, men däremot så dömer ju Gud oss om vi syndar och inte omvänder oss eftersom samvetet och den helige Ande dömer oss. Det kan fortfarande finnas människor (speciellt de som inte har tillgång till internet) som fortfarande av misstag tror på arvsynd och att vi inte kan sluta synda MEN som ändå inte syndar. De kan ha missförstått vad synd är, och tror kanske att man syndar om man inte tänker på Gud dygnet runt, och om man blir arg, tycker illa om någon, etc. Då blir ju också deras budskap att vi aldrig kan sluta synda. Men sen finns det andra som menar att vi är frälsta även om vi bryter mot Guds bud (detaljer i tio Guds bud), och det är mycket allvarligt.
Jag tror inte att vi alltid tjänar något på att kategoriskt deklarera vem som är frälst och inte, eftersom det är starkt kopplat till vad människor vet, och hur mycket de är beredda att lära och rätta sig efter Guds ord. Men det finns tyvärr många som inte vill lyssna, som har rebelliska hjärtan och som försöker hitta bibliskt stöd för att få fortsätta att synda och ändå räknas som rättfärdiga och frälsta. Dessutom sprider de dessa läror även till andra. Vad säger Jesus om ett sådant förfarande?
Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. —19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
Notera att Jesus inte lovar något himmelrike för de som syndar och lär andra att synda, eftersom han direkt efteråt säger att vår rättfärdighet måste övergå fariseéernas om vi ens ska komma in. v. 19 syftar förmodligen på en annan kategori av människor, som döms pga deras motiv, samveten och mått av kunskap.
Men visst talar Jesus och apostlarna ofta om att synder separerar oss från Gud och att vi inte kommer in i Guds rike om vi syndar! Så det är inte fel att citera dem, och med hjälp av dessa verser så kan det leda till en situation som heter “If the shoe fits, wear it” (eller “if the cap fits wear it“), vilket betyder att om du känner igen dig själv i beskrivningen så handlar det om dig. Här kommer exempelvis ett löfte från Paulus om att vi kan glömma att ärva Guds rike om vi lever på ett speciellt sätt, och ett ord från Johannes:
Gal. 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.
1 Johannes 3:8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar
Människor kan bli illa berörda av sådana verser, men om vi lever som vi ska så finns det ingen anledning till oro. Anden kan ju leda oss rätt, säger Paulus. Vi kan tålmodigt förklara varför saker och ting är synd, vad straffet för synd är, att vi kan sluta synda, etc. Såvida vi inte märker att vi kastar pärlor för svin förstås, för då måste vi fundera på att gå till någon annan och predika.
Paulus på Areopagen
Vi ska vara listiga som Paulus på Arepoagen (Mars Hill på engelska) Han började inte sin utläggning med att skrika till sina ofrälsta åhörare:
“Lyssna på mig ni eländiga irrlärare! Ni är en samling ofrälsta heretics och Gudshatare, och ni kan GLÖMMA att komma till himlen om ni fortsätter att leva som ni gör! Ni är villolärare och inga syndare kommer till Guds rike! Ni är separerade från Gud och på väg till HELVETET!”
Nu kanske det är SANT att åhörarna inte var frälsta, men man måste inte säga allt som är sant högt inför andra människor, och framför allt inte på det sättet! I stället var Paulus väldigt smidig och ödmjuk när han pratade med dessa ofrälsta människor, för målsättningen var ju att få folk att STANNA, LYSSNA och helst TA TILL SIG BUDSKAPET. Han ville ju inte att de skulle börja med att bli arga på honom och stänga sin öron, utan han ville ju att budskapet skulle landa i deras hjärtan. Hur skulle han klara det om människorna började med att bua ut honom och t o m gå därifrån? Det hade ju lett till stängda dörrar direkt. Ibland så är lite tuffare tag nödvändigt, men inte förrän vi hamnar i en sådan situation och då det verkligen är motiverat, Det kan t ex handla om människor som kallar sig kristna (som åhörarna på Areopagen INTE var), och som är farliga och energiska irrlärare som för folk vilse och bort från Gud.
Notera hur motiverad Paulus var att samtala/diskutera/argumentera med människor (detta behöver inte betyda otrevliga och hårda diskussioner), och hur han därmed ledde människor till Kristus. Notera också att det talas väl om Bereerna (judarna i Berea), då de jämförde det Paulus sa med skriften – för att kontrollera att det Paulus sa verkligen stämde. Detta kan lära oss att absolut inte tro på vad människor säger (ens om de är apostlar och kyrkofäder), utan tro på det som SKRIFTEN säger. Nu blev ju visserligen Paulus brev “skrift”, och vi tror ju att det vi hittar i vår Bibeln verkligen är inspirerat av Gud, men på Bereernas tid så fanns ju inte det nya testamentet med alla Paulus brev, utan endast GT. Alltså var det GT som Bereerna jämförde med, och det gjorde de klokt i. GT talar inte emot NT. I synagogorna samtalade Paulus med judar som fruktade Gud, och även de kanske behövde höra hela evangeliet om Jesus om de tidigare missat det. Människor med öppna och ödmjuka hjärtan kan alltså komma ännu närmare sanningen om de bara är villiga att lyssna. Andra har på förhand bestämt att stänga sina öron och kanske t o m försöker hitta argument mot den andres argument innan man ens lyssnat klart. Allt för att hålla sig fast vid den lära man håller så kär, trots att den kanske inte är Biblisk.
Apg. 17:1 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. 2 Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3 och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: “Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” 4 Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus—10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. 12 Många av dem kom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och män.—16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog honom med sig upp till Areopagen och sade: “Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om.” 21 Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.22 Paulus ställde sig nu mitt på Areopagen och sade: “Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. 23 När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. 24 Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand.25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.
Nu är det inte troligt att detta är precis allt som Paulus yttrade till atenarna den dagen, men vi kan i alla fall se att han kom ganska långt i sitt resonemang utan att bli avbruten. Notera sedan utvecklingen här nedan, för när Paulus kommer fram till lite mer kontroversiella läror (i atenarnas tycke), så slutar många utav dem att lyssna – eftersom det som de hör inte passar in med deras eget paradigm som de mycket hellre föredrar. De som är lite mer ärliga och öppna vågar sig faktiskt på att lyssna, och tack vare detta kom de i detta fall ända fram till en TRO. Lägg även märke till att Paulus väljer att inte fortsätta att informera och diskutera när folk inte längre välkomnar det. Paulus fick i alla fall fram budskapet, och bärgade lite skörd som var mogen. Sen fanns det säkert andra människor som behöver höra evangeliet, så det finns ju ingen anledning att insistera på att vara kvar och predika för människor emot deras vilja.
— 30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”32 När de hörde Paulus tala om uppståndelsen från de döda, började några håna honom, men andra sade: “Vi vill höra dig tala om detta en annan gång.” 33 Därmed lämnade Paulus dem. 34 Men några män slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.
Lärare/predikanter har ett större ansvar och får en strängare dom om de lär ut galenskaper
Jakob säger inte här nedan att lärare som lär ut felaktigheter automatiskt förhindras att komma in i Guds rike, för det beror som sagt på kunskapsnivå och samvete. Låt oss alltid ha Apollos här ovan i våra tankar. Lärare och predikanter är ju inte mer än människor, och kan ha fått saker och ting om bakfoten, samt kanske uttrycker sig lite tokigt ibland. Apollos kunde ju vara till nytta redan innan han fått alla detaljer rätt, och jag tror INTE att man måste ha gått en bibelskola innan man blir en bra astor (tvärtom så är många Bibelskolor tyvärr grunden för irrläror) och innan man går ut och gör folk till lärljungar. Man kan lära sig mer och mer under arbetet (och ärligt svara “jag vet inte” om vi inte kan svara på frågor), men visst är den absolut bästa kombinationen att vi både har sund bibelkunskap och en iver att göra folk till lärljungar. Det ökar ju chansen att de som vi predikar för också får en sund bibelkunskap och förhoppningsvis blir kvar i tron. Jakob ger också exempel på hur vi helst ska relatera till människor.
Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.— 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.—4 Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. 5 Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna—13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.
1 Kor. 3:12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. 14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön.
Goda råd till den unge Timotheus att ge akt på sin undervisning, för det kan åstadkomma frälsning för andra.
1 Tim. 4:13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
1 Kor. 4:4 Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 5 Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.
Samvetet som vi ska dömas efter
Jag vill alltså komma till att vi ska vara listiga när vi samtalar med andra, och även om vi absolut anar att en person inte är kristen pga dålig frukt (såsom lögner, förtal, tillskrivning av åsikter på människor som det inte har, mobbing, arrogans och som ständigt startar bråk, etc), så kanske det inte alltid är förnuftigt att uttrycka det öppet – framför allt inte om andra lyssnar. Det kanske är listigare att citera en vers och fråga den andre hur han tolkar den, för då kanske personen själv inser att han lever mot Guds bud. “If the shoe fits…!” Det kan bli en väldigt otrevlig stämning om vi ska peka finger och namnge vilka personer som är frälsta eller inte, för det är inte vårt jobb utan Guds. Det är Gud och inte vi som ska göra den slutgiltiga domen av människor så det behöver inte vi göra, men däremot måste vi förstås göra som Jesus och hans apostlar – predika både kärlek och omvändelse samt varna människor för att synd orsakar separation från Gud, OCH vi måste INTE undvika verser som faktiskt säger att synd separerar oss från Gud! För det vore ju ännu värre om vi hamnade i det andra diket och predikar en bredare väg till himlen än den Gud medger. Vi kan heller aldrig tvärsäkert påstå att “Vi kan aldrig veta vem som är frälst eller inte“, för om en person öppet erkänner att han stjäl och ljuger och inte skäms för det (eller andra förbrytelser mot Guds bud), så vet vi nog inombords att personen ifråga absolut inte kan vara frälst. Så ibland är det väldigt uppenbart, men frågan är dock hur vi ska uttrycka varningen på bästa sätt. Våra uttryckssätt beror på om vi talar med ofrälsta eller frälsta, och om vi talar med ödmjuka människor eller rebelliska bråkstakare.
Slutligen om vårt samvete som vi ska dömas efter:
Rom. 2: 6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.
